<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/9319936?origin\x3dhttp://yvas.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>
index

 

 

 

 

 

söndag, december 5

finkan

leila k sitter i finkan. sorgligt. vad annat kan man säga. nu vill jag inte romantisera barocka rockstjärnor. dyrka det där slentrianmässigt självdesktruktiva som många av sveriges så kallade "rockjournalister" gör. uttalanden från thåström att leila k skulle vara sveriges enda rockstjärna skiter jag fullständigt i. thåström slutade jag lyssna på i högstodiet och vad som är ÄKTA rock direkt från HJÄRTAT skiter jag lika mycket i. vad som är GENUINT får dregen, the hives och alla andra konservativa rockhjältar göra upp på någon sen efterfest på en mediehipp sunkbar i stockholm.

det här skulle handla om att leila k har hamnat i finkan. det är sorgligt. främst av en anledning. och det är att hon gjort en låt som heter "electric". den låten borde alla indiekids, electronicabögar och electrohipsters lyssna på. för här passerar vi gränser. ljudbilden är nästan plåthård i sin utformning. beatet borde göra varje eurotechnoproducent med självaktning grön av avund. det är stort. sen kan alla blabla-journalister spåna om hennes ÄKTHET, att hennes liv verkligen visar att hon har rätt KÄNSLA. men som sagt. ointressant. det här handlar om en bra låt och om en människa som inte kan göra några fler låtar eftersom hon är inlåst.

lördag, december 4

transparens

vad styr medieverkligheten. vilka beslut ligger bakom en publicering av en viss artikel. i fredagens resume beskriver tobias rydergren hur det går till när tv3 försöker casha ut så mycket som möjligt av joachim poseners bok, som tv-bolaget precis tryckt. hur några av de största tidningarna reagerade. hur de resonerar när de gäller oberoende. hur de ställer sig till att köpa intervjuer.

tv3 har länge betalat för intervjuer. nu tänker jag främst på den misstänkte och sen friade palmemördaren petterson och den misstänkte och av kvällspressen dömde anna lindh-mördaren, 3?-åringen. ni kommer väl ihåg honom, svennesnubben som enligt löpen både var nazist och nära vän med vickan och hennes bratspolare på kharma. något säger mig att tv3 blev ganska förvånade av att så många av tidningarna tackade nej till att betala för en intervju med den misstänkte trustor-plundraren.

det sköna är hur mtg bemöter dagens medias frågor om det är etiskt försvarbart att agera betalintervjuförmedling. bert willborg, informationschef för mtg sverige, säger till tidningen:

"En ung medarbetare har i uppståndelsen gjort ett misstag och börjat göra affärer som vi inte ska göra, vill göra eller tänker göra."
erbjudandet till dagens industri om att sälja en intervju med joachim posener var inte sanktionerat av tv3 och mtg. det utformades av en ung och adrenalinstinn medarbetare på eget initiativ. yeah. fint och vackert. mtg verkar verkligen ha koll på sina prylar.

fredag, december 3

flygplats

kväll: utan jobb: utan intryck: utan information att behöva ta ställning till: en vit ryamatta: gröna och randiga tapeter: oskadade från 1970-talet: någon form av toner hänger i rummet: jag kan inte placera dem: var de kommer ifrån: vad de betyder: ambient 1.0: music for airports: låttitlarna är som ekvationer: jag inte förstår: bara uppgår i:

1/1
2/1
1/2
2/2

vem?

.
vid tiotiden på kvällen ringde det på dörren. jag låg och sov och signalen slet mig ur sängen. när jag sömndrucken kikade i titthålets fisheye-upplösning upptäckte jag att trapphuset var tomt. en sorts oro spred sig i kroppen. jag vågade varken öppna dörren eller fråga om det var någon där. förbryllad gick jag och la mig igen. klockan elva slets jag ur sängen en andra gång. ringklockan skar åter som ljus genom mörkret i lägenheten. inte heller den gången fanns det någon i trapphuset. situationen påminde om det där speciellt laddade klippet innan någon dör i en skräckfilm. trapphuset öde. sinnena spända. allt i avvaktan på att det dolda hotet - som hela tiden omgärdar oss - ska bli synligt.

torsdag, december 2

taking a life

det sägs att electroclashen är död. att den uppstod och försvann i ett berlin av narkotika, underground och glamour någon gång när millenniet var nytt. men låten rippin kittin går inte att döda. anledning: den har den där melankoliska vackra och spröda feelingen som bara en söndagsmorgon har. när du är bakfull. sentimental. svag. och världen, människorna och gatorna - vackra, så vackra att det inte går att leva.

"honey, give me a real gentle knife
cause i feel, feel like taking my life"