vem?

.
vid tiotiden på kvällen ringde det på dörren. jag låg och sov och signalen slet mig ur sängen. när jag sömndrucken kikade i titthålets fisheye-upplösning upptäckte jag att trapphuset var tomt. en sorts oro spred sig i kroppen. jag vågade varken öppna dörren eller fråga om det var någon där. förbryllad gick jag och la mig igen. klockan elva slets jag ur sängen en andra gång. ringklockan skar åter som ljus genom mörkret i lägenheten. inte heller den gången fanns det någon i trapphuset. situationen påminde om det där speciellt laddade klippet innan någon dör i en skräckfilm. trapphuset öde. sinnena spända. allt i avvaktan på att det dolda hotet - som hela tiden omgärdar oss - ska bli synligt.