sommarhus, senare

novellsamlingen heter "sommarhus, senare" och är skriven av judith hermann. den kom ut 1998 och blev tydligen en succé. men det bryr jag mig inte om. läste den i går. fick betala en skuld på 112 kronor på biblioteket för att få ut den.

röda koraller. en novell handlar om ett armband av röda koraller. en gång tillhörde det den anonyma huvudpersonens mormorsmor, som bodde i ryssland. hon vill berätta historien om mormorsmoderns armband för sin älskare. hur mormorsmodern fick armbandet av nikolaj sergejevitj. hur mormorsmodern flydde från ryssland. men älskaren vill inte höra. ligger på sängen. grå som en fisk. röker cigg. säger att han inte är intresserad av att lyssna. att han egentligen inte är intresserad av någonting. minst av allt av sig själv.

älskaren går till en terapeut. berättar det han inte berättar för sin älskarinna - hon, kvinnan med armbandet av de röda korallerna. han är grå, älskaren. sluten. ligger på sängen och röker. så hon, kvinnan med det röda armbandet, går till terapeuten. för, får hon inte berätta sin historia för älskaren, så vill hon berätta den för den person som han öppnar sig för. därför går hon till terapeuten. för att berätta:

"jag ville säga att jag bär för många historier inom mig, det gör livet svårt för mig, jag andades in och terapeuten gapade stort och spärrade upp ögonen och jag drog i silketråden till korallarmbandet och silketrådarna gick av och de sexhundrasjuttiofem ilsket röda små korallerna föll i en praktfull kaskad från min tunna magra handled."

men novellen slutar inte där. den fortsätter. och den fortsätter. och älskaren vägrar intressera sig för sig själv, vägrar intressera sig för något överhuvudtaget. så hon fortsätter att gå till terapeuten medan älskaren ligger och röker cigg på sängen:

"jag lyfte högra handen och slungade de röda korallerna mot terapeuten. terapeuten duckade. de röda korallerna rasslade ner på skrivbordet och med dem rasslade hela petersburg, stora och lilla neva, mormorsmodern, isaak baruv och nikolaj sergejevitj, mormor i videkorgen och min käraste - fisken, volga, luga, norova, svarta havet, kaspiska havet, egeiska havet, golfströmmen, atlanten."

ja. allt. precis allt rinner ut där. i det där rummet med terapeuten och den frånvarande älskaren. allt bara rinner ut och bort. försvinner. försvinner. bort...

...senare i boken träffar vi sonja. hunter och stein. vi möter dem i olika noveller, i olika scener. trots att de figurerar i olika texter har de en gemensam nämnare som kan sammanfattas i ett ord - avstånd. därför gör boken ont. på ett smärtsamt sätt gestaltar den det avstånd som finns mellan människor. det är läskigt och vackert - på samma gång.