berlin 3 / the hacker och 05.00

jag hade hört att the hacker hade gått ner sig. att han hade försvunnit efter sin peak runt 2001. men det stämde inte. enligt en tysk spelade han i creutzberg på fredagen. jag och s. gick dit. och plötsligt bara materialiserades han på scenen. plötsligt stod han bara där i svart collegetröja och körde. men beatsen var för köttiga för att riktigt falla mig i smaken. inte alls så rena och nasa-strama som på de tidiga släppen.

the hacker och miss kittin i cruetzberg.

vid 02.00 klev miss kittin på. det var bättre. hon bara körde så som jag tänkte att hon skulle. rent. kirurgiskt. jag ville höra hennes remix av zombie nations kernkraft 400. det fick jag inte. istället öl och dans.

vid 04.00 gick jag och s. därifrån. då öppnade sig himlen. regnet bara föll hårt och hamrande. jag vet inte varför. men plötsligt vi började bråka. vi bara gick där i ösregnet. tysta för att vänta ut irritationen som uppstått. vilse på berlins gator. frågade en brevbärare var fan vi var någonstans och vart vi skulle. brevbäraren visste inte. så vi fortsatte. dyblöta.

på ett underligt sätt minns jag det som en fin promenad. att vi gick där. tysta. bredvid varandra. genom gator översvämmade av regn. att vi kom fram till vandrarhemmet runt 05.00 och la oss för att sova. att vi sen vaknade en halvtimme senare (fortfarande fulla) och pallrade oss till bussen, som gick 07.30 mot malmö. trots bråket minns jag det som en fin promenad genom berlins ösregn. den var fin därför att den påminde mig att jag vill dela även dåliga stunder, inte bara de bra och lyckliga.