shoot the piano player

jag gillar verkligen böcker. varför? jo. helt enkelt därför att det är svårare att bli berörd av dem än till exempel top model eller någon annan skön dokusåpa där känsloupplevelernas levereras på silverfat. de kräver liksom mental ansträngning. och det tycker jag om.

(... apropå dokusåpor. nu kommer jag ihåg mig favorit all times. det var den om den där transvestiten. jag kommer inte ihåg vad hon hette men jag har aldrig varit med om något sorgligare. något mer hemskt och skrämmande. fyfan vad deltagarna var vidriga. fyfan vad programmakarna var äckliga. först bara bygger de hela programmet på henne. på att hon är annorlunda. på att hon kommer att chocka medelklassen när hon avslöjar för deltagarna att hon är en han. de låter henne ha the leading roll - bara för att avrätta henne hårt och brutalt i sista programmet.

den slutscenen. den slutscenen, mina vänner, går inte av för hackor. den halshuggningen var bland de värsta jag sett. i sista utslagningen berättar hon att hon är en han för den snubbe som hon valt. killen blir så jävla chockad. (det är väl för fan inte så konstigt. hon har ju ljugit för honom. klart han blir arg). men sen zommar de in alla de andra deltagarna. hur de bara står där som äckliga birakillar och skrattar ut henne. hur de bara hånar henne och är überjävliga.

och man ser att hon går sönder. hur hon bara krackelerar inuti, hur allt bara rämnar. men hon är så jävla stark att hon håller masken och bara tar allting - deltagarnas skratt. producenternas förnöjda leenden. tevetittarnas sättahjärtatihaölsgruppenchock (som var poängen med hela showen).

och sen. och sen lite senare i programmet berättar hon att hon är van. att hon är van vid att bli avvisad när folk får reda på hennes riktiga jag. att hon är en kille som ser ut som en tjej. jävlar. vilken psykologisk rysare. vilken horror. jag hoppas verkligen att hon fick massor av modellkontrakt efteråt och en fin lover som fattade hennes grej. fyfan. jag blir typ skakis nu när jag tänker på hur mycket av vardagens ondska som kom fram i den där slutscenen...)

men det var inte det jag skulle säga. jag skulle säga att jag tycker om böcker. jag tycker om att läsa. anledning - man kan inte bara sätta sig ner och passivt ta emot informationen i dem. böcker är inte som småputtriga dokusåpor där allt är färdigtuggat. där njutbara känsloupplevelser levereras på silverfat. man måste vara aktiv själv. ni vet, typ tänka. nu plöjer jag mästaren och margarita. vilken underbar bok. fattar inte hur jag kunde missa den under den obligatoriska rysslandslitteraturfasen vid typ 17 års ålder!