2.22

jävlar. i natt vaknade jag med ett ryck. det var inte så att jag hade sovit dåligt. att jag legat och vridigt mig. jag sov djupt när jag bara slungades jag ur sömnen och blev klarvaken. det första jag såg var klockan på videon. den visade:

2.22

vad betyder det? det är nu femte gången på en väldigt kort tid som jag finner mig själv stirrandes på de där siffrorna.

tid

för fjärde dagen i rad fastnar min blick på klockan just när den är:

22.22

jag vet inte varför. men jag tycker om när sånt händer.

expressen mot dn

jesus. det pågår en expressendebatt på sigges blogg. ursprunget är en krönika som hans bergström skrev i dn där han klagade på att expressen fuskar med sanningen i sina artiklar.

expressens krönikör linna gick genast till motattack där hon bemötte kritiken med att dn sätter sig på höga hästar eftersom de inte skriver om dokysåpakändisar (!?). typ.

debatten rasar nu på sigges blogg och fokus har nu lagts på språkbruket i kvällisarna. något som förvånar mig.
enormt.

problemet i det här fallet tycker jag inte handlar om vilket språk kvällskrönikörerna använder eller huruvida dn skriver om såpakändisar. problemet är sättet som kvällspressen närmar sig sina storys. känslan när man läser artiklar i expressen är att den verklighet de ska skildra hamnar i skuggan av den dramaturgiska modell som reportrarna använder.

fackklubbens ordförande på expressen (kommer inte ihåg vad han heter) sa i samband med persbrandtlögnen att expressen har förlorat mycket av sin hjärta i sin rapportering.
och det håller jag med om. problemet är inte att de skriver om kändisar eller har ett speciellt kvällstidningsspåk, utan HUR de lägger upp sina ariklar.

som jag ser det är det den linjen som bergström återknyter till i sin artikel. språket och krönikörerna benämns i några utgångar, men huvudpoängen i kritiken mot expressen ser jag som:

* expressen ljuger om persbrandt.
* expressens reporter niclas rislund är åtalad för att ha framställt sig som polis när han letade efter information i fabian-bengtssonkidnappningen.
* expressen slarvar inte med källor, de missbrukar dem.
* expressen låter "sanningen" stå tillbaka för snygga storys.

dessutom:
* när fick pyere, rosing eller någon annnan verkligen BERÄTTA något, istället för att bara KOMMENTERA ett rykte eller en otrohet.
* när blev silikonbrudarna annat än statister i en feministisk debatt förd i ett medierum de inte har tillträde till. (det är fö något som gör mig riktigt förbannad. fan kan ingen snacka med DEM någongång istället för att krönikörerna ska använda dem som argument i olika kvasidebatter, som går ut på att vara så lite pk som möjligt)
* när blev en såpakändis skildrad på ett najs sätt i en kvällis (istället för uthängd som underhållning och sen bespottning).

notera. jag som skriver detta är:

* FÖR såpor.
* tycker att skugge och linna är två av sveriges bästa och intressantaste åsiktsmaskiner och journalister.
* FÖR expressen en bra dag då tidningen blandar känsla, information, högt och lågt.
* EMOT en högtravande dn-ton.

men det betyder inte att att jag köper allt expressen skriver eller kan ta till mig relevanta argument - eller må illa av dåligt underbyggda artiklar och tvivelaktiga journalistiska metoder, vilket är det jag upplever att bergström klagar på.

p och tjurskallighet

varför papper. överhuvudtaget. i dag kommer att tips för people som tycker om litteratur, men inte orkar gå ut och köpa böcker eller tidskrifter. publikationen heter afsnitt p och görs i danmark.
redaktionen verkar vara genuint INTRESSERAD av vad som händer när man korsar form/text och internet.

nu skriver de dessutom även jä jä jä om stalker!

om det fortfarande finns folk där ute som är intresserade av hur litteratur kan finna ny utryck på nätet (ja, jag menar att det finns andra sätt att publicera text på internet än på en blogg) råder jag dem till att surfa dit och utforska.

ett annat sätt att förhålla sig internet har alhambras heshamn bahari. han vägrar sälja sina böcker till adlibris. till svb säger han:

"jag är emot hela konceptet med nätbokhandel. Jag tycker att folk ska ut i bokhandeln och diskutera böcker."

anledningen är förståss inte bara en principiell övertygelse utan att adlibris säljer hans översättning av platsens gårdag av adonis för billigt. att producera en sån bok kostar pengar, och de han satsat måste han få igen genom ett högt bokpris.

på ett sätt kan jag beundra ans vägran. har alltid haft en djup respekt av folk som liksom inte vill vara med. som ställer sig vid sidan om. som hellre sätter sig i hörn och tjurar, som liksom beter sig så där asocialt och grinigt. (det är ju också den vägran och envishet som ligger bakom baharus utgivning i alhambra.)

men samtidigt i fallet alhambra - det är ju så obot dumt att motverka det forum som på allvar kan sprida text och ord.

sand, sea, sun

det var väl inte så farligt. gran canaria över jul. jag behövde det -
den kolonialiserade turismen.
avbrottet från verkligheten.

jag behövde det -
bara ligga på strand i ljus.
bara flyta runt i salt svalt vatten.

plötsligt en reva i allt det ljusa. kvinnan springer barfota över playan. hennes steg är tunga och hälarna slår hårt i marken. ljudet ekar mellan solstolsraderna.
när hon ser mig stannar hon och börjar prata på svenska.
paniken brinner i ansiktet:

- har du sett x?
- nej, vem är det?
- han är lång, om du ser honom säg åt honom att springa tillbaka till hotellen.
- okej. men jag vet inte vem det är.
- säg bara åt honom att hans dotter precis har drunknat i poolen.

kvinnan liksom krampar i hela ansiktet. hennes blick är låst i någon obestämbart bortom mitt huvud. utan att invänta någon svar från mig springer hon tillbaks. jag springer ner på playan. frågar några tyskar som spelar beachtennis om det sett en svensk man.