frukost

blixt och regn

jävlar i mig. jag säger bara JÄVLAR. jag har aldrig varit rädd för åskan eller blixtar. men nu, just denna sekund, är det fan som om det rullar stora jävla orkestpukor över hela himlen. helt sjukt. det liksom bara drar förbi ett enormt åskBRAK över hela himlen som stora dyningar fram och tillbaka. fram och tillbaka.

och blixtarna. har aldrig sätt något liknande. det smattrar som stroboskob. det är nästan så att det skär till i ögonen där jag sitter, i det högsta huset i området. billarmen tjuter där nere. tutorna ekar. blixtarna regnar mitt framför mig, bredvid mig och över mig, de liksom karvar ut stora grenar av ljus i den gråa himlen. liksom bara snittar upp magnesiumliknande ådrar i blått rött gult precis utanför för fönstret.

har dom verkligen åskledare på det här stället? det är ganska rackigt det här huset...

shanghai nights

avgaser. mördande hetta. fukt. sura stickande dofter från gatustånden med chicken, beef och nudlar.

helgen. det jag förut skulle kalla madness, men nu inte vet vad det är. började här. på 23:e vången på gao an lu. något franskt iskallt vin. bara s. och jag. med de här kläderna. s. i svart kjol och ren blus. jag i slipover, slips och smala byxor. vi var ensamma här. lyssnade på den siste kastraten alessandro moreschi. det var vackert. som om vi klev in i ett speciellt rum, låst från vardagen. bara vi. kastratens ljus spöklika stämma genom bruset från vevgramofonen överförd till mp3. utanför: shanghais avgaser och taxibilar. men hos oss - som om rummet lyste i något oförklarbart. något annat än det som är till vardags, som givits oss. som givits oss att ta till vara på. något jag inte kan förklara på något annat sätt än bilden av s. i det blåa ljuset från shanghais himmel. på 23:e våningen. jag i en randig slipover. halvfull på vitt kallt vin.

sen taxi till den där klubben som jag glömt namnet på för att träffa den där dj:en för en eventuell intervju. väl är var musiken för hög så vi kunde inte riktigt snacka. vet inte om han håller. men han spelade bra. aphex-influens.

sen taxi till en obegriplig kinesisk gata. li hade adressen. uppför trappan och knacka på dörren. bli granskade av en öga i en fisheyupplösning. någon form av olaglig bögklubb. vi in. fixa läget. fixa karaoke utan sång. sen iväg. och sen iväg. 11 yuen för taxin.

och mellan 0400 och 0500 igen till la la land. open bar och gratis isande vodka med söt lime. bara för att döva värmen. bara för att isen gnistrade isvitt i det iskalla glaset. då kommer den amerikanske bögen. han bara förälskad i både mig och s. han bara vägrar sluta ragga. men han gör det på rätt sätt. han liksom tränger sig inte på. han bara känner av. liksom. bara berättar om hur vackra han tycker vi är. jag och s. jag förstår inte vad han säger. förstår då inte vad han menar. men han har rätt vibb. han har rätt saker i sig. han tjatar inte. bara försöker få med oss hem på en trenågonting, med han i mitten. han kan inte sluta berätta att han vill. och vi nej. vi inte någon annan i det rummet.

men han närmar sig. han närmar sig det rum som öppnades när vi satt på den där 23:e våningen och lyssnade på den siste kastraten alessandro moreschi. det fina rummer som jag inte vet hur man kommer åt, men som ibland öppnar sig. han ser att vi är i det rummet, kanske är det därför han tycker att vi är vackra, tänker jag många timmar senare när jag förstår vad det är han säger. jag vet inte. men det är inga problem. trots att han inte kan sluta om att han vill knulla med oss.

vi forsätter. till dragon bar. klockan är 0600. klockan är 0800 när dom stänger. det är bara s. och jag och den amerikanske bögen kvar. vi åker vidare. tar en taxi. genom en förorenad gryning av avgaser och olja. åker till en liten park vid en flod där kinesiske pensioner tränar thai chi. amerikanen letar efter sin 85-årige vän a. efter en halvtimme kommer han. vi röker cigaretter och dricker öl. a. vill ta med oss till ballroom. vet inte vad det är men vi åker med. 11 yuen för en taxi.

väl framme visar det sig att det är en pensionärsdans. klockan är 0900 och vi dansar med de kinesiske pensionärerna i morgonen. jag är så trött att jag håller på att svimma. men det spelar ingen roll. jag håller ut. tror att jag är vit i ansiktet. jag tror att jag svettas av morgonfukten och helvetesvärmen. men det spelar ingen roll. jag ger inte upp. trots att mitt ansikte är vitt.

vi pratar med a. om kulturrevolutionen som a. har upplevt. om japanerna och om hur shanghai har förändrat sunder de 85 år som han levt här. han har aldrig lämnat kina, men dagen innan vi träffar honom har han färgat sitt hår svart. underbart! och klockan 12.00 vill han bjuda hem oss på lunch. men det går inte. klockan 1200 måste festen ta slut. det går inte längre. jag är vit i ansiktet och måste hem. jag svettas inte längre av en för varm stad, jag kallsvettas av en får lång natt. vi lämnar dansen tar en taxi hem till 23:e våningen. och ligger sen deckade i två dygn med

piratdvd
för
7 yuen
styck.

vecka nummer ett

så. installerad på gao an road, shanghai. har fortfarande svårt att förstå. att jag sitter där jag sitter. på 23:e våningen. bladerunner-ljus. skyskrapor. nu klockan 14.42, liknar de gråa pelare som sträcker sig mot en disig och förorenad shanghaihimmel. på kvällen - väldiga fyrtorn av ljus och neon som liksom röra sig sakta mot horisonten. ovanför - molnen som bara drar förbi över allt som blinkar och lyser. inte verkligt. overkligt.

första veckan - egentligen bara ett problem - klubbarna som aldrig stänger. barerna och klubbarna har inga köer. det kostar 11 kronor att åka taxi mellan dem. det tar aldrig slut. efter fyra dagar av shanghai klockan 0400-0500. happy hour. då inte - rabatterade priser på stora starka, utan GRATIS sprit. sen bara söta och sura och vidare med taxin. 11 yuen. och fuktig blinkande svart luft...

ord och så

blåa röda skugga

kommentar till aftonbladets val att publicera namn och bild på 13-åring som blivit våldtagen och sett sin kompis bli mördad:

funny how, funny how
when the walls bend, when the walls bend
with your breathing, with your breathing
when the walls bend, when the walls bend
with your breathing, with your breathing
with your breathing
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
to the shadows blue and red, shadows blue and red
your alarm bells, your alarm bells
shadows blue and red, shadows blue and red
your alarm bells, your alarm bells
they should be ringing
they should be ringing
they should be ringing
they should be ringing
this is the gloaming
shadows blue and red
shadows blue and red
your alarm bells
your alarm bells
shadows blue and red
shadows blue and red
we're alarming
we're alarming
and the walls bend, and the walls bend
with your breathing, with your breathing
and the walls bend, and the walls bend
what is he doin‘? what is he doin‘?
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the