Det är en enorm tur att vi nu håller på att starta världen finaste och vackraste pappersmagasin med namnet
YKKY. Det är en enorm tur att vi har gett upp det här med webbmagasin.
För. Vad trött man kan bli. På saker. På prylar. På att det är så svårt att bryta igenom. Innan sommaren publicerade vi vårt andra nummer av litteraturmagasinet
Stalker. Trots att de innehöll en exklusiv världspremiär från en världsförfattare som brutit upp den mentala världen i miljardlandet Kina har tidskriften inte ens bemödats med en notis i svensk press. Trots att den innehöll vad vi tycker flera av de mest intressanta namnen i världen, har inte ens ett ord fomulerats om vår produkt.
Det har fått oss att undra vad fan det är som händer inom det så kallade litterära Sverige?
Stalker publiceras på nätet därför att vi då kan ta oss bort från en låst pappersida och arbeta med rörliga bilder och ljud. Vi kan också med ett internationellt innehåll nå folk över hela världen. Allt för att återuppfinna ordet. Allt för att hitta nya rum för litteraturen.
Något vi gjort. Och vi har nått långt utomlands. Vi har nått New York, vi har nått Island och vi har nått Shanghai. Vi har nått till Danmark, vi har nått till Japan och vi har nått till Berlin.
Men vi har inte nått de svenska kritikerna.
I vårt andra nummer publicerar de första till engelska översatta kapitlen av den kinesiske författarinnan Mian Mians nya bok Panda Sex.
Mian Mian var en av de första kinesiska författarna som beskrev de ungas situation med droger, dekadens och psykbryt. I sin bok Candy skrev hon om människor som hamnat vid sidan om det kinesiska mainstreamsamhället och istället ägnade sig år vansinnesfest, droger och sex. Det var en av de första gångerna den unga dekadensens skildrades av en kinesisk författarinna.
Påföljden blev att boken censurerade av de kinesiska myndigheterna. Men censuren ökade bara hennes populäritet. I dag är censuren släppt och hon har fått en kultstatus i Kina. Nu har hon skrivit en ny bok, Panda Sex. Boken har en annan mer surrealistisk touch och en lugnare tempo. Vi fick som första västerländska magasin ett unikt kapitel av den nya boken.
Då tror man att svensk media skulle vara intresserade.
Då tror man den svenska mediavattnet skulle krusas till.
Första gången på engelska - en text från en författarinna som brutit upp den mentala världen i ett miljardland.
Men nej. Svenska litteraturkritiker bemödar sig inte ens att skriva en notis. Inte ens ett litet kommatecken är en sådan tidning värd.
Det får oss på allvar att fundera över hur det svenska litteraturapparaten fungerar. Vi fattar inte. Är det för att en webbpublikation inte ha samma värde som en papperstidning? Eller är det för att de är så insnöade i sin egna lilla patriotiska kulturvärld att de inte ens kan läsa en texter sprungna ur den globaliserade värld vi lever i?
För Stalker stannar inte med Mian Mian. I Stalker publicerar vi dessutom en nyskriven novell av New Yorkförfattaren Marks Swarts. Han debuterade på legendariska City lights publishing med romanen Instant Karman och i Stalker har han med en tidigare opublicerad novell från Brooklyns bakgator
För att vidga litteraturbegreppet vävde vi in musik och Film. Att vi fått en unik remix av en av de största inom elektronikascenen
Alva Noto var inte heller intressant. Vi pratar alltså om ett 25 minuter långt stycke som givits exklusivt till Stalker av en av de störst musikerna på elektoniskacenen. Det är fan stort och när jag öppnat mejlet där han förklarade att han ville bidra med en remix var det soms om tiden stod stilla.
Att vi hade ett utdrag ut
Peter Fröberg Idlings bok Pol Pots leende, att vi publicerade en fin text av Agneta Pleijel vid sidan om en film om bögarnas och flatornas liv på Kuba: Nej, det innehållet var inte tillräckligt för att Sveriges samlade kritiker att bemöda sig att lyfta sina pennor.
Att vi sen har med film från konstkollektivet
New Beginings, passionpoetry av debutanten Caroline Olsson. Nej. inget av detta är intressant.
Litteratur borde vara fan, nu hittar vi något nytt. Men att rikta blickarna till en Internetpublikation med ett världsinnehåll var alltså för extremt, för sinnesutvidgande och för annorlunda och mintwisting för Sveriges litteraturredaktörer att göra.
Därför är det tur att vi nu har börjat om och gjort en ny tidning - YKKY - som kommer ut i slutet av september. Se tidningen som en hämndaktion.
