-- [yväskylä]--

new wave

2008-11-06T23:14:00.000+01:00

hands up, guns out!

2008-02-28T17:55:00.005+01:00

YKKY#2

dagens nyheter
"Texterna förstår vi inte så hemskt mycket av, men vad gör det när varenda sida, varenda bild, varenda bokstav är snygg så att man kan lipa. Och Emmeline de Mooijs fotoserie "Onwards" gjorde så att vi nästan ramlade av kontorsstolarna."

designing magazines
It’s remarkable what a difference a few square inches can make, and ykky uses its tabloid format for all it’s worth, opening up with airy, open type-driven pages, then shifting to photo features that revel in the interplay of elements and background. The result is almost cinematic. This pacing, along with an interest in iconoclastic artists and writers is the glue that holds ykky together as it shifts topically from sound artists to poetry to photo essays to an interview with Jop van Bennekom.

helsingborgs dagblad
"Skrämmande modigt och inspirerande fräscht"

magculture
"YKKY is a lovely large format contemporary art magazine from Sweden"

2007-11-14T15:39:00.000+01:00

ja, virvla lilla snö

*

what i saw

2007-10-21T13:24:00.001+02:00

"I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I've watched C beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time like tears in rain."

la critique av osynligheten

2007-06-28T18:01:00.003+02:00

"... en tankvärd betraktelse av individens ensamhet i storstadens förvirrande vimmel. Existentiellt och laddat. "
sydsvenskan

"Det är friskt och fantasifullt och läckert gjort. Det är genreöverskridande och roligt, beläst och sorgligt, modernt och klassiskt."
helsingborgs dagblad

"... existentiell thrillerfantasi, med rappt tempo och driv i handlingen"
aftonbladet

"Tobias Rydin är en mogen stilist, både vad gäller miljö- och personteckning. Han leder ut sina läsare på ett filosofiskt gungfly och - får det att svänga!"
borås tidning

hej då

2007-03-13T13:15:00.000+01:00

och.

det är över. ett arbete som jag lagt ner alldels för mycket tid på är över. boken heter osynligheten. och nu ser jag den i affärer som jag går förbi.

och.

omslaget som gjorts av underbara henrik lundström. han har liksom gjort en form baserat på tre noder i boken: berlin stadsbibliotek, malmö och omslaget till martin enckells bok gud all en.

och han har inte bara vävt ihop de här fixpunkterna, som också är berättelsens grund, han har även använt sig av det mest underskattade i dag: det subtila, det nyanserade. han har använt en färg som bara kommer fram i en visst ljus, han har använt sig av en detaljuv-lack som bara träder fram i en viss vinkel.

boken heter alltså osynligheten. det är en roman den och går att beställa här eller här.

på ett plan är jag nöjd. jag fick ihop den partikelfysiska komposition som jag strävade efter, människorna berättade vad de ville ha sagt. sen försvann de. de rörde sig i det flytande gränsland som jag själv upplever att tillvaron är.

nu ska den leva sitt eget liv. ska bli intressant att se vad som händer. om den tonar ut och bort och försvinner, eller om den är stark nog att klara sig själv. om kultursidorna verkligen har den vurm för små indie-förlag som de säger sig ha. jag tvivlar. de lever i en annan värld. på ett annat sätt, i en annan vinkel, i en annan sfär...

I WEAR ATRENCHCOAT

2006-11-22T15:53:00.000+01:00

DET GICK ÅT HELVETE JAG SKULLE ÅKA TILL MALMÖ FÖR ATT VARA MED PÅ FULL PULL SIDESHOW MED ykky JAG HADE GJORT EN INSTALLATION HELA JÄVLA ROMANEN OMARBETADES TILL EN SORTS FILM EN SORTS VISUELL SPRÅKPRYL BASERAT PÅ HELA HELVETESTEXTEN JAG HADE IDEN JAG HADE FORMEN JAG HADE TIDEN ATT FÅ IHOP DET PÅ MEN NU BLIR DET INGET OMSTÄNDIGHETER GÖR ATT JAG INTE KAN ÅKA FAN SÅ JÄVLA TRIST JAG VILLE ÅKA DIT OCH SÅ VAR DET TYP 1.5 ÅR SEDAN JAG VAR I MALMÖ OCH JAG BODDE JU DÄR 3.5 ÅR EN GÅNG I TIDEN OCH JAG VILLE KOLLA LITE HUR DET VAR I RONDELLEN OCH SÅ MEN NU GÖR VISSA OMSTÄNDIGHETER ATT JAG ALLTSÅ INTE KAN ÅKA SÅ JAG HOPPAS ATT KUNNA FÅ IHOP DEN DÄR "INSTALLATIONEN" (JA JAG ÄR JU EN KONSTNÄR!!!!!!) TILL ETT ANNAT TILLFÄLLE

ä

2006-10-28T15:47:00.000+02:00

det nya sverige

2006-09-18T21:13:00.000+02:00

i dag landade. magasinet som vi arbetat med dag och natt de senaste tre månaderna. det vi oroade oss mest var trycket. men allt funkade. de glimmar och gnistrar. liksom blixtrar mot mig från lastpallen.

releasen blir den 27 september på NADA (åsögatan 140, stockholm). alla är välkomna!

kom förbi mellan 18-21 och bläddra och beröm. eller kom bara och bråka om typsnittsval och format. johan duncanson från the radio dept. spelar skivor!

anteckningar om en höst

2006-09-16T15:39:00.000+02:00

i dag har varit en ljuvlig dag. sensommar när den är som bäst. har precis varit på en lång och angenäm lördagspromenad. luften var frisk och krispig och fick mina tankar att röra sig väl avvägda och resonerande banor.

under promenaden passade jag på att gå förbi skräddaren för att rätta till den vita kostym som jag lät sy upp i shanghai. armarna var tvungna att kapas cirka en halv centimeter. skrädderskan hade en ypperlig och känslig blick för material och passform. under tysthet började hon sakta och metodiskt att sätta nålar i ryggtyget på kavajen. hon sa inget så jag förstod till en början inte vad det var hon gjorde. men sen när han var klar blev resultatet tydligt. den redan figursydda kavajen fick en ännu mer angenäm passform. axlarna smalnades av och nu sitter den tajtare runt bröstet.

när hon sen frågade om hon skulle ordna passformen tillsammans med armarna var svaret givet. självklart ville jag att hon skulle sy om kostymen så att den sitter perfekt runt min gängliga lekamen. allt som allt landade hela omsömnaden på 650 kronor och jag tycker defintivt att det är värt pengarna.

i dag bloggsurfas det enbart på en plats. nämligen här.

söndagspromenad med s (my love)

2006-09-11T20:32:00.000+02:00

ett hämndmotiv och ett världscoop

2006-09-03T19:21:00.001+02:00

Det är en enorm tur att vi nu håller på att starta världen finaste och vackraste pappersmagasin med namnet YKKY. Det är en enorm tur att vi har gett upp det här med webbmagasin.

För. Vad trött man kan bli. På saker. På prylar. På att det är så svårt att bryta igenom. Innan sommaren publicerade vi vårt andra nummer av litteraturmagasinet Stalker. Trots att de innehöll en exklusiv världspremiär från en världsförfattare som brutit upp den mentala världen i miljardlandet Kina har tidskriften inte ens bemödats med en notis i svensk press. Trots att den innehöll vad vi tycker flera av de mest intressanta namnen i världen, har inte ens ett ord fomulerats om vår produkt.

Det har fått oss att undra vad fan det är som händer inom det så kallade litterära Sverige?

Stalker publiceras på nätet därför att vi då kan ta oss bort från en låst pappersida och arbeta med rörliga bilder och ljud. Vi kan också med ett internationellt innehåll nå folk över hela världen. Allt för att återuppfinna ordet. Allt för att hitta nya rum för litteraturen.

Något vi gjort. Och vi har nått långt utomlands. Vi har nått New York, vi har nått Island och vi har nått Shanghai. Vi har nått till Danmark, vi har nått till Japan och vi har nått till Berlin.

Men vi har inte nått de svenska kritikerna.

I vårt andra nummer publicerar de första till engelska översatta kapitlen av den kinesiske författarinnan Mian Mians nya bok Panda Sex.
Mian Mian var en av de första kinesiska författarna som beskrev de ungas situation med droger, dekadens och psykbryt. I sin bok Candy skrev hon om människor som hamnat vid sidan om det kinesiska mainstreamsamhället och istället ägnade sig år vansinnesfest, droger och sex. Det var en av de första gångerna den unga dekadensens skildrades av en kinesisk författarinna.

Påföljden blev att boken censurerade av de kinesiska myndigheterna. Men censuren ökade bara hennes populäritet. I dag är censuren släppt och hon har fått en kultstatus i Kina. Nu har hon skrivit en ny bok, Panda Sex. Boken har en annan mer surrealistisk touch och en lugnare tempo. Vi fick som första västerländska magasin ett unikt kapitel av den nya boken.

Då tror man att svensk media skulle vara intresserade.
Då tror man den svenska mediavattnet skulle krusas till.
Första gången på engelska - en text från en författarinna som brutit upp den mentala världen i ett miljardland.

Men nej. Svenska litteraturkritiker bemödar sig inte ens att skriva en notis. Inte ens ett litet kommatecken är en sådan tidning värd.

Det får oss på allvar att fundera över hur det svenska litteraturapparaten fungerar. Vi fattar inte. Är det för att en webbpublikation inte ha samma värde som en papperstidning? Eller är det för att de är så insnöade i sin egna lilla patriotiska kulturvärld att de inte ens kan läsa en texter sprungna ur den globaliserade värld vi lever i?

För Stalker stannar inte med Mian Mian. I Stalker publicerar vi dessutom en nyskriven novell av New Yorkförfattaren Marks Swarts. Han debuterade på legendariska City lights publishing med romanen Instant Karman och i Stalker har han med en tidigare opublicerad novell från Brooklyns bakgator

För att vidga litteraturbegreppet vävde vi in musik och Film. Att vi fått en unik remix av en av de största inom elektronikascenen Alva Noto var inte heller intressant. Vi pratar alltså om ett 25 minuter långt stycke som givits exklusivt till Stalker av en av de störst musikerna på elektoniskacenen. Det är fan stort och när jag öppnat mejlet där han förklarade att han ville bidra med en remix var det soms om tiden stod stilla.

Att vi hade ett utdrag ut Peter Fröberg Idlings bok Pol Pots leende, att vi publicerade en fin text av Agneta Pleijel vid sidan om en film om bögarnas och flatornas liv på Kuba: Nej, det innehållet var inte tillräckligt för att Sveriges samlade kritiker att bemöda sig att lyfta sina pennor.

Att vi sen har med film från konstkollektivet New Beginings, passionpoetry av debutanten Caroline Olsson. Nej. inget av detta är intressant.

Litteratur borde vara fan, nu hittar vi något nytt. Men att rikta blickarna till en Internetpublikation med ett världsinnehåll var alltså för extremt, för sinnesutvidgande och för annorlunda och mintwisting för Sveriges litteraturredaktörer att göra.

Därför är det tur att vi nu har börjat om och gjort en ny tidning - YKKY - som kommer ut i slutet av september. Se tidningen som en hämndaktion.

2006-08-08T09:55:00.000+02:00

1653-8641

kontor

2006-08-06T12:09:00.000+02:00

jag öppnar dörren. jag kliver in på kontoret. lm ericssons väg 12. jag hör ett konstigt ljud. jag ställer den axelväskan i fuskläder på golvet. tar fram datorn. tar ut den ur fodralet.
jag ställer den på bordet men kopplar inte internetkabeln. jag trycker på powerknappen. jag hör ett ljud som jag aldrig har hört förut.

jag orkar inte starta firefox. har arbetat 10-24 i sju dagar i rad. jag startar inte word. jag tar inte upp telefonen och ringer de samtal jag måste.
jag lägger mig ner på golvet. linoliummattan är kall mot mina bara armar. jag hör ett susande från skrivaren.

pancakemakeup
sirap
it pays to belong

eftermiddag

2006-07-21T23:03:00.000+02:00

kan inte. känslan går inte att beskriva. sitter här, gao an lu. shanghai. jag har arbetat bra. 7 timmar nästan utan rast. jag har precis passerat 100-sidor gränsen i ett diffust skrivprojekt. om det står eller faller spelar ingen roll. jag har arbetat bra. jag är tömd och fylld på samma gång.

jag städar undan. fäller ihop datorn. går med kaffeglaset till diskhon. diskar. ställer boken som muser vilar på i den lilla bokhyllan på väggen. rullar ihop sladden till hörlurarna. hänger dem på stolsryggen.

jag slår upp fönstret. det är en tung fukt som möter mig. och det är den här utsikten jag inte kan beskriva. den där jävla utsikten som jag inte kan greppa. ibland måste jag liksom titta bort. kan inte ta in allt som pågår utanför fönstret. skyskraporna. ljusen. stjärnorna. himlen. ljuden från gatan. bilarna. sirenerna. nudelstånden. allt det jävulska i hela jävla tillvaron. det är som den där filmen som du aldrig kommer att uppleva. shanghai utrullad som en stor filmduk utanför mitt fönster

s. kommer snart och vi ska laga mat. tofu, ris och lite wokade grönsaker. något enkelt. inget komplicerat. det kommer att bli en fin måltid.

jag står i fönstret med den här känslan som jag inte kan förklara. hur allt är så fruktansvärt nära. hur allt avstånd har försvunnit och allt runtomkring mig, ljusen, det blåa, det röda, det gula bara går in i mig. bara flyter innanför mitt skin. som om jag förlorat min gräns och uppgått i ljudet från bilarna, i ljudet från den bedövande himlen, i ljudet från skyskraporna - i den här usitken som jag inte kan förklara eller förstå.

och mitt i allt detta,
mitt i denna närvo,
i känslan av att allt hänger ihop
mitt i allt detta

känslan -

av
att
allt
detta
kommer
att
tas
ifrån
mig.

lunch

2006-07-03T05:35:00.000+02:00

frukost

2006-06-30T07:24:00.000+02:00

blixt och regn

2006-06-22T12:02:00.000+02:00

jävlar i mig. jag säger bara JÄVLAR. jag har aldrig varit rädd för åskan eller blixtar. men nu, just denna sekund, är det fan som om det rullar stora jävla orkestpukor över hela himlen. helt sjukt. det liksom bara drar förbi ett enormt åskBRAK över hela himlen som stora dyningar fram och tillbaka. fram och tillbaka.

och blixtarna. har aldrig sätt något liknande. det smattrar som stroboskob. det är nästan så att det skär till i ögonen där jag sitter, i det högsta huset i området. billarmen tjuter där nere. tutorna ekar. blixtarna regnar mitt framför mig, bredvid mig och över mig, de liksom karvar ut stora grenar av ljus i den gråa himlen. liksom bara snittar upp magnesiumliknande ådrar i blått rött gult precis utanför för fönstret.

har dom verkligen åskledare på det här stället? det är ganska rackigt det här huset...

shanghai nights

2006-06-22T09:54:00.000+02:00

avgaser. mördande hetta. fukt. sura stickande dofter från gatustånden med chicken, beef och nudlar.

helgen. det jag förut skulle kalla madness, men nu inte vet vad det är. började här. på 23:e vången på gao an lu. något franskt iskallt vin. bara s. och jag. med de här kläderna. s. i svart kjol och ren blus. jag i slipover, slips och smala byxor. vi var ensamma här. lyssnade på den siste kastraten alessandro moreschi. det var vackert. som om vi klev in i ett speciellt rum, låst från vardagen. bara vi. kastratens ljus spöklika stämma genom bruset från vevgramofonen överförd till mp3. utanför: shanghais avgaser och taxibilar. men hos oss - som om rummet lyste i något oförklarbart. något annat än det som är till vardags, som givits oss. som givits oss att ta till vara på. något jag inte kan förklara på något annat sätt än bilden av s. i det blåa ljuset från shanghais himmel. på 23:e våningen. jag i en randig slipover. halvfull på vitt kallt vin.

sen taxi till den där klubben som jag glömt namnet på för att träffa den där dj:en för en eventuell intervju. väl är var musiken för hög så vi kunde inte riktigt snacka. vet inte om han håller. men han spelade bra. aphex-influens.

sen taxi till en obegriplig kinesisk gata. li hade adressen. uppför trappan och knacka på dörren. bli granskade av en öga i en fisheyupplösning. någon form av olaglig bögklubb. vi in. fixa läget. fixa karaoke utan sång. sen iväg. och sen iväg. 11 yuen för taxin.

och mellan 0400 och 0500 igen till la la land. open bar och gratis isande vodka med söt lime. bara för att döva värmen. bara för att isen gnistrade isvitt i det iskalla glaset. då kommer den amerikanske bögen. han bara förälskad i både mig och s. han bara vägrar sluta ragga. men han gör det på rätt sätt. han liksom tränger sig inte på. han bara känner av. liksom. bara berättar om hur vackra han tycker vi är. jag och s. jag förstår inte vad han säger. förstår då inte vad han menar. men han har rätt vibb. han har rätt saker i sig. han tjatar inte. bara försöker få med oss hem på en trenågonting, med han i mitten. han kan inte sluta berätta att han vill. och vi nej. vi inte någon annan i det rummet.

men han närmar sig. han närmar sig det rum som öppnades när vi satt på den där 23:e våningen och lyssnade på den siste kastraten alessandro moreschi. det fina rummer som jag inte vet hur man kommer åt, men som ibland öppnar sig. han ser att vi är i det rummet, kanske är det därför han tycker att vi är vackra, tänker jag många timmar senare när jag förstår vad det är han säger. jag vet inte. men det är inga problem. trots att han inte kan sluta om att han vill knulla med oss.

vi forsätter. till dragon bar. klockan är 0600. klockan är 0800 när dom stänger. det är bara s. och jag och den amerikanske bögen kvar. vi åker vidare. tar en taxi. genom en förorenad gryning av avgaser och olja. åker till en liten park vid en flod där kinesiske pensioner tränar thai chi. amerikanen letar efter sin 85-årige vän a. efter en halvtimme kommer han. vi röker cigaretter och dricker öl. a. vill ta med oss till ballroom. vet inte vad det är men vi åker med. 11 yuen för en taxi.

väl framme visar det sig att det är en pensionärsdans. klockan är 0900 och vi dansar med de kinesiske pensionärerna i morgonen. jag är så trött att jag håller på att svimma. men det spelar ingen roll. jag håller ut. tror att jag är vit i ansiktet. jag tror att jag svettas av morgonfukten och helvetesvärmen. men det spelar ingen roll. jag ger inte upp. trots att mitt ansikte är vitt.

vi pratar med a. om kulturrevolutionen som a. har upplevt. om japanerna och om hur shanghai har förändrat sunder de 85 år som han levt här. han har aldrig lämnat kina, men dagen innan vi träffar honom har han färgat sitt hår svart. underbart! och klockan 12.00 vill han bjuda hem oss på lunch. men det går inte. klockan 1200 måste festen ta slut. det går inte längre. jag är vit i ansiktet och måste hem. jag svettas inte längre av en för varm stad, jag kallsvettas av en får lång natt. vi lämnar dansen tar en taxi hem till 23:e våningen. och ligger sen deckade i två dygn med

piratdvd
för
7 yuen
styck.

vecka nummer ett

2006-06-14T10:12:00.000+02:00

så. installerad på gao an road, shanghai. har fortfarande svårt att förstå. att jag sitter där jag sitter. på 23:e våningen. bladerunner-ljus. skyskrapor. nu klockan 14.42, liknar de gråa pelare som sträcker sig mot en disig och förorenad shanghaihimmel. på kvällen - väldiga fyrtorn av ljus och neon som liksom röra sig sakta mot horisonten. ovanför - molnen som bara drar förbi över allt som blinkar och lyser. inte verkligt. overkligt.

första veckan - egentligen bara ett problem - klubbarna som aldrig stänger. barerna och klubbarna har inga köer. det kostar 11 kronor att åka taxi mellan dem. det tar aldrig slut. efter fyra dagar av shanghai klockan 0400-0500. happy hour. då inte - rabatterade priser på stora starka, utan GRATIS sprit. sen bara söta och sura och vidare med taxin. 11 yuen. och fuktig blinkande svart luft...

ord och så

2006-06-02T21:41:00.000+02:00

blåa röda skugga

2006-06-02T21:30:00.000+02:00

kommentar till aftonbladets val att publicera namn och bild på 13-åring som blivit våldtagen och sett sin kompis bli mördad:

funny how, funny how
when the walls bend, when the walls bend
with your breathing, with your breathing
when the walls bend, when the walls bend
with your breathing, with your breathing
with your breathing
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
to the shadows blue and red, shadows blue and red
your alarm bells, your alarm bells
shadows blue and red, shadows blue and red
your alarm bells, your alarm bells
they should be ringing
they should be ringing
they should be ringing
they should be ringing
this is the gloaming
shadows blue and red
shadows blue and red
your alarm bells
your alarm bells
shadows blue and red
shadows blue and red
we're alarming
we're alarming
and the walls bend, and the walls bend
with your breathing, with your breathing
and the walls bend, and the walls bend
what is he doin‘? what is he doin‘?
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the

lördag eftermiddag

2006-05-20T15:24:00.000+02:00

finlandsfärja

2006-05-19T17:56:00.000+02:00

något har hänt. ja. det är något. som har hänt. medan jag varit borta har bloggvärlden förvandlats till en finlandsfärja. folk ligger och kräks. folk ligger och kräks på varandra. ush.

ja.
och ja.

men jag har det bra här borta.
ostörd.
i min ostörda
lilla värld.

gao an lu

2006-05-18T22:25:00.000+02:00

nej jag har aldrig bott så högt förut.
nej jag har inte bott i den staden förut.
ja, det finns fönster.
det finns fönster och en liten glasveranda där man kan sitta.
snart ska jag sitta där.
i den där staden,
på den där våningen.
23:e.
bara betala dom där 7124 först.
och sen bara vänta.
tills dagen blir sex.
tills datumet är 6.

ja,
just
så.

ah

2006-05-18T22:14:00.000+02:00

just det.
orden.
å sånt!

stalker #2

2006-05-18T01:58:00.000+02:00

det var nått med en tidning. vi arbetade. vi gjorde allt det där med koden. med färger. och så en massa ord. det blev något. och det heter något. det heter stalker nummer två. och vi är mycket stolta. ---->

och titta vilka fina människor som ville vara med. titta vilka underbara texter. bla en västerländsk VÄRLDSPREMIÄR. stalker fick som första västerländska magasin publicera ett utdrag ur den kinesiske författarinnan mian mians nästa bok panda sex.

de här är också med---->

* alva noto, ljudkonstnär, har gjort en remix av hans transall trilogy.
* nark swartz, brooklynbaserad författare från city lights publishing, har givit oss novellen True Grit.
* peter fröberg idling, journalist, bidrar med ett stycke ur sin bok pol pots leende.
* stefano giovannini, fotograf från new york, har fotat cat power på turné.
* new beginings, konstkollektiv från malmö, har gjort filmen waste to energy.
* agneta pleijel skriver om den franske skådespelaren monvel.
* armando guerra och waldo capote, filmmakare från kuba, bidrar med filmen für maria.

*

2006-03-11T15:25:00.000+01:00

ah
snö
titta
lilla
snö

och väntan. vänta på bussen. vänta på vår. vänta på att komma ut (kukjobb att sätta på sig skorna. böja sig ner och sen snöra. fan va jobbigt kukjobb.) vänta på orden. vänta på det RIKTIGA arbetet. vänta på texten. vänta på tårarna. vänta på byssan lull koka kitelen full.

åh
snö
titta
lilla
snö
vad fin
du
e

helvete lunchen gick åt helvete |---->

s

2006-03-06T10:10:00.000+01:00

oj. titta vilken fin tidning. oj. vad bra det är att samarbeta.

2.22

2006-01-20T15:39:00.000+01:00

jävlar. i natt vaknade jag med ett ryck. det var inte så att jag hade sovit dåligt. att jag legat och vridigt mig. jag sov djupt när jag bara slungades jag ur sömnen och blev klarvaken. det första jag såg var klockan på videon. den visade:

2.22

vad betyder det? det är nu femte gången på en väldigt kort tid som jag finner mig själv stirrandes på de där siffrorna.

tid

2006-01-13T22:24:00.000+01:00

för fjärde dagen i rad fastnar min blick på klockan just när den är:

22.22

jag vet inte varför. men jag tycker om när sånt händer.

expressen mot dn

2006-01-04T19:02:00.000+01:00

jesus. det pågår en expressendebatt på sigges blogg. ursprunget är en krönika som hans bergström skrev i dn där han klagade på att expressen fuskar med sanningen i sina artiklar.

expressens krönikör linna gick genast till motattack där hon bemötte kritiken med att dn sätter sig på höga hästar eftersom de inte skriver om dokysåpakändisar (!?). typ.

debatten rasar nu på sigges blogg och fokus har nu lagts på språkbruket i kvällisarna. något som förvånar mig.
enormt.

problemet i det här fallet tycker jag inte handlar om vilket språk kvällskrönikörerna använder eller huruvida dn skriver om såpakändisar. problemet är sättet som kvällspressen närmar sig sina storys. känslan när man läser artiklar i expressen är att den verklighet de ska skildra hamnar i skuggan av den dramaturgiska modell som reportrarna använder.

fackklubbens ordförande på expressen (kommer inte ihåg vad han heter) sa i samband med persbrandtlögnen att expressen har förlorat mycket av sin hjärta i sin rapportering.
och det håller jag med om. problemet är inte att de skriver om kändisar eller har ett speciellt kvällstidningsspåk, utan HUR de lägger upp sina ariklar.

som jag ser det är det den linjen som bergström återknyter till i sin artikel. språket och krönikörerna benämns i några utgångar, men huvudpoängen i kritiken mot expressen ser jag som:

* expressen ljuger om persbrandt.
* expressens reporter niclas rislund är åtalad för att ha framställt sig som polis när han letade efter information i fabian-bengtssonkidnappningen.
* expressen slarvar inte med källor, de missbrukar dem.
* expressen låter "sanningen" stå tillbaka för snygga storys.

dessutom:
* när fick pyere, rosing eller någon annnan verkligen BERÄTTA något, istället för att bara KOMMENTERA ett rykte eller en otrohet.
* när blev silikonbrudarna annat än statister i en feministisk debatt förd i ett medierum de inte har tillträde till. (det är fö något som gör mig riktigt förbannad. fan kan ingen snacka med DEM någongång istället för att krönikörerna ska använda dem som argument i olika kvasidebatter, som går ut på att vara så lite pk som möjligt)
* när blev en såpakändis skildrad på ett najs sätt i en kvällis (istället för uthängd som underhållning och sen bespottning).

notera. jag som skriver detta är:

* FÖR såpor.
* tycker att skugge och linna är två av sveriges bästa och intressantaste åsiktsmaskiner och journalister.
* FÖR expressen en bra dag då tidningen blandar känsla, information, högt och lågt.
* EMOT en högtravande dn-ton.

men det betyder inte att att jag köper allt expressen skriver eller kan ta till mig relevanta argument - eller må illa av dåligt underbyggda artiklar och tvivelaktiga journalistiska metoder, vilket är det jag upplever att bergström klagar på.

p och tjurskallighet

2006-01-03T09:33:00.000+01:00

varför papper. överhuvudtaget. i dag kommer att tips för people som tycker om litteratur, men inte orkar gå ut och köpa böcker eller tidskrifter. publikationen heter afsnitt p och görs i danmark.
redaktionen verkar vara genuint INTRESSERAD av vad som händer när man korsar form/text och internet.

nu skriver de dessutom även jä jä jä om stalker!

om det fortfarande finns folk där ute som är intresserade av hur litteratur kan finna ny utryck på nätet (ja, jag menar att det finns andra sätt att publicera text på internet än på en blogg) råder jag dem till att surfa dit och utforska.

ett annat sätt att förhålla sig internet har alhambras heshamn bahari. han vägrar sälja sina böcker till adlibris. till svb säger han:

"jag är emot hela konceptet med nätbokhandel. Jag tycker att folk ska ut i bokhandeln och diskutera böcker."

anledningen är förståss inte bara en principiell övertygelse utan att adlibris säljer hans översättning av platsens gårdag av adonis för billigt. att producera en sån bok kostar pengar, och de han satsat måste han få igen genom ett högt bokpris.

på ett sätt kan jag beundra ans vägran. har alltid haft en djup respekt av folk som liksom inte vill vara med. som ställer sig vid sidan om. som hellre sätter sig i hörn och tjurar, som liksom beter sig så där asocialt och grinigt. (det är ju också den vägran och envishet som ligger bakom baharus utgivning i alhambra.)

men samtidigt i fallet alhambra - det är ju så obot dumt att motverka det forum som på allvar kan sprida text och ord.

sand, sea, sun

2006-01-02T08:40:00.000+01:00

det var väl inte så farligt. gran canaria över jul. jag behövde det -
den kolonialiserade turismen.
avbrottet från verkligheten.

jag behövde det -
bara ligga på strand i ljus.
bara flyta runt i salt svalt vatten.

plötsligt en reva i allt det ljusa. kvinnan springer barfota över playan. hennes steg är tunga och hälarna slår hårt i marken. ljudet ekar mellan solstolsraderna.
när hon ser mig stannar hon och börjar prata på svenska.
paniken brinner i ansiktet:

- har du sett x?
- nej, vem är det?
- han är lång, om du ser honom säg åt honom att springa tillbaka till hotellen.
- okej. men jag vet inte vem det är.
- säg bara åt honom att hans dotter precis har drunknat i poolen.

kvinnan liksom krampar i hela ansiktet. hennes blick är låst i någon obestämbart bortom mitt huvud. utan att invänta någon svar från mig springer hon tillbaks. jag springer ner på playan. frågar några tyskar som spelar beachtennis om det sett en svensk man.

las palmas

2005-12-23T20:40:00.000+01:00

nu har jag dragit till gran canaria. på flyget ner hade de en mandeltävling, dvs bland de 211 risalamaltorna som serverades på planet fanns det en mandel. jag fick mandeln - vann en fitnessradio. hurra!

ordfabriken

2005-12-08T12:39:00.000+01:00

nya numret av tidskriften fabrik finns ute. lika snygg som vanligt. undertecknad har med poesi. alla borde surfa in på deras hemsida och tjacka. nu!

2005-11-28T15:11:00.000+01:00

i dag är det en sån där dag. en sån där dag när det till och med är jobbigt att svara på mejl. maskineriet funkar inte. pratar kort med h. i singapore. han sitter i en skyskrapa och har hamnat i något liknande stadie. han säger att han är förbannad. utan någon som helst anledning.

utanför fönstret - lila snö och vit sot.

allt går långsamt. ingenting lossnar. ingenting vecklas ut. allt ligger låst och oförlöst. min favoritkroppsdel - hjärnan - funkar inte. jag hänger inte ens med i mina egna tankar. utanför fönstret snöar det i vitt och lila.

jag kommer gång på gång på mig själv att tänka på - ingenting.

filmtitlar...

2005-11-28T13:42:00.000+01:00

... som får en att vilja lämna landet:

* så som i himmelen
* så vit som en snö
* en sång för martin
* störst av allt

digitala jyväskylä

2005-11-22T21:40:00.000+01:00

en gång i tiden var jag med i qx, ett virtuellt samhället som bestod av lite olika människor som la up bilder på sig själva i rockstjärneposer och dejtade.
på presentationssida skulle man välja vilken stad man kom ifrån. när jag kollade igenom vilka städer som man kunde välja mellan såg jag en stad som hette - jyväskylä. av någon oförklarbar anledning brände sig det där ordet fast i hjärnan på mig.

jag tycker om finsk stavning. att de liksom överdoserar på vokaler. att de staplar dem på varandra i omöjliga kombinationer. jag tycker det ser snyggt ut. vokalerna. hur de liksom bara trycks in i orden. här ska vi inte komma in på några überdesignteorier. jag stannar innan jag börjat. jag tycker att det ser snyggt ut. punkt.

det var länge sedan jag lämnade qx. men jyväskylä har liksom hängt kvar. när jag skulle namnge den här bloggen dök namnet upp på nytt. för att göra ordet mitt eget tog jag bort j:et. och då blev det yväskylä. min hemliga dröm är att jag i framtiden ska starta en stenhård designlabel med det namnet. men det är en helt annan historia.

nu ska vi komma till poängen. poängen är att en av mina bästa vänner c. nu deltar i utställningen live herring i jyväskylä. än en gång har alltså min uppmärksamhet dragits till den lilla finska staden. utställningen har precis dragit igång och jag rekommenderar alla som gillar digitalt dekonstruerad konst och har vägarna förbi att kolla in utställningen. jag skulle definitivt ha gjort det. om jag var i närheten.

Några recensioner och lite love sexy

2005-11-08T08:35:00.000+01:00

nu har hon dragit på tjejdiscot för att spela en massa skivor. jag sitter kvar. vet inte riktig vad jag ska göra. har fått lite böcker som jag beställt. kanske skulle sätta mig ner och läsa. fast den enda jag är sugen på är sommarhus senare av judith hermann. men den har jag redan läst.

istället lyssnar jag på love sexy med prince och läser lite recensioner som jag samlat på mig om vår tidskrift stalker. så här tycker man:

Sydsvenskan, Andreas Ekström, 11/10:

"En ny tidskrift för litteratur har fötts (...). Programförklaringen är stolt: 'Med Stalker vill bokförlaget Bokstäder omformulera litteraturens villkor. Genom att publicera text, musik och bild i en progressiv layout söker vi oss bort från de traditionella litteraturtidskrifternas svartvita kulturmenlöshet.'

En inte så dum ambition. Och Stalker är, det ska villigt erkännas, det första exempel jag har sett på webblyrik där själva webbformen är oundgänglig. Stalker är faktiskt så mycket en webbprodukt, med sina illustrationer och avancerade bildlösningar, att den inte skulle fungera som trycksak. Det kan man kalla paradigmskifte om man vill."

Dagens Nyheter, Ika Johanneson tipsar, 14/10:

"På bokmässan i Göteborg hade tidningarna OEI, Glänta, Site och Paletten en stor gemensam släppfest. Ungefär samtidigt, utan större pompa och ståt, lades den nya litteraturtidskriften Stalker ut på nätet. Temat är smuts och redaktionen pratar om att de vill låta texten presentera sig hur den vill, och det är så härligt med ambitiöst krångliga innehållsförklarningar. Författare som Mara Lee, Jenny Tunedal och Pär Thörn skriver och skapar musik om ämnen så spridda som Sweet Valley High-tvillingarna, pensionsförsäkringar och poesitrötthet"

Aftonbladet, Pelle Andersson, 17/10:

"Tidskriften Stalker (...) är tämligen chosefri och uppfriskande. Några fina dikter av Mara Lee och Jenny Tunedal, samt en magisk ljud-text-komposition av Johannes Heldén hör till numrets höjdpunkter - och faktiskt!- Lisa Sjöbloms text Skit är gott. Hon läser sig igenom Da Vinci-koden, flickäventyren i evighetsserien Tvillingarna och flera andra skräplitterära bästsäljare - och blir överraskad över hur behagligt det är att slippa vara politiskt korrekt eller tänka. Det är skönt, jag lovar."

och så tycker man lite annat också. men det hoppar vi över. for now.

tillbaks till prince. alphabet street och i wish u heaven är bästa låtarna på love sexy. vibbar verkligen av sig känslor från länge sedan. det var från tiden när prince dubbelskiva sign `o´ the times var en av de få skivor som jag ägde. jag var tolv år och lyssnade på den varje dag i typ ettochetthalvt år.

jag kan fortfarande varenda text på den. och då är jag verkligen inget typiskt princefan. men den skivan. jävlar. undrar verkligen varför jag som tolvåring fastnade för den.

adress

2005-10-18T10:09:00.000+02:00

orkar man kolla på flashintros till bloggar? eller vill man till texten direkt, utan grafiska omvägar? jag röstar för mer grafiska element i bloggvärlden.
därför - nytt flashintro på yväskylä!
för att kunna se allt måste man använda adressen:

yvas.net

om det är någon som använder den gamla bloggeradressen så släng den. det är yvas.net som gäller. inget annat!

stalker #1

2005-10-11T14:20:00.000+02:00

stalker. vår nya litteraturtidskrift är klar. numret rymmer bla noveller från ryssland, noicemusik från island, poesi från sverige och fotografier från new york. kolla in. omgående. adressen är: www.stalkermag.com.

några av de medverkande:
* jeanne_ikeda, ljudkonst.
* mara lee, poet.
* johannes heldén, poet & ljudkonstnär.
* stefano giovannini, fotograf.
* jenny tunedal, poet & kritiker.
* auxpan, noicemusiker.

ett ord

2005-10-04T09:27:00.000+02:00

bokmässan. i got one word for you - firmafest!

biljetten bokad

2005-09-29T13:44:00.000+02:00

ok. allt är bestämt. i morgon bitti åker jag till bokmässan. har hunnit boka in några möten. det blir sweet. fast en enorm massa programpunkter och uppläsningar. men det får bli som det blir. om jag ska vara ärlig verkar det mesta astrist.

ett namn har fastnat: adonis.

hoppas på en skymt av den mannen så jag kan ta ett foto i smyg. han höll på med en del ekvationer som vred om min hjärna ordentligt när jag inne på poesi. en glimt av poeten räcker. det är allt.

dagens boktips:
adonis: den förälskade stenens tid.
adonis: en introduktion till arabisk poetik.
båda utgivna på hesham baharis gåva till mänskligheten - alhambra förlag.

ps. sjon, eller hur han nu stavar, ska jag försöka smygfota också. detta på grund av att islänningen p. en gång höll en tretimmars monolog om och hur stenhård sjon var. ds.

göteborg

2005-09-28T21:25:00.000+02:00

två bra anledningar till att dra till bokmässan i göteborg:

c.
t.

bokmässan

2005-09-28T15:45:00.000+02:00

har varit i danmark i två dagar för att arbeta med bokstäder. två vänner som går kaospilotutbildningen hade satt ihop en 2.5 dagar lång workshop.

det hela mynnade ut i en stenhård genomkörning av hela bokstäders förlagsidentitet och visionära grund. det sköna var att det kom fram att förläggare d. och jag hade exakt samma vision och mål med arbetet. (jag drogs ju in i förlaget efter att jag skickat min bok som d. visade intresse för. därefter inleddes samarbetet.)

nu sitter jag och funderar på om jag ska dra till bokmässan. det vore bra. men jag har ju ingenting. ingen monter, inget bord och ingen strategi. har inte ens fixat ackreditering. är det verkligen så kul där nere...

några polare

2005-09-20T16:19:00.000+02:00

bara några polare vi träffade på vägen hem en lördag.

i want a corvette

2005-09-18T18:32:00.000+02:00

- i want the sunset.
- you cant have the sunset.
- then i want a corvette.

at the office

2005-09-08T11:05:00.000+02:00

"this is how we party"

doubt

2005-09-02T14:39:00.000+02:00

det är lätt att tvivla på sitt arbete, sitt liv och typ allt man tar sig för. trust me. i know shit about tvivel och nojjor. men om rapport ringer upp och frågar vad det är man håller på med måste man onekligen tolka det som om man rör sig i rätt riktning...

varför

2005-08-27T11:41:00.000+02:00

varför bloggar han inte? svaret finns att läsa i dagens dn. arbetet med "bokhimmelsprojektet" har tagit för mycket tid. efter den 1 september hoppas jag på mer bloggzeit...

a day in life / del II

2005-08-10T19:59:00.000+02:00

... skriver ett bloggginlägg. loggar ur. kollar mejlen. inget intressant. återgår till artikel 2. fortfarande inget flyt. går till ica och köper smågodis. kommer hem och hetsäter. får lite energi. förläggare d. ringer igen. han håller på att fixar reklamen till litteraturprojektet. vill ha råd. vi snackar om färgerna. placering av text. harmoni i layout. fixar det sista korret. sen lägger jag på.

öppnar artikel 2 igen. det går inte. reser mig från datorn och går ut i köket. kokar pasta och tomatsås. kryddar med vitlök. äter med dn som enda sällskap

går tillbaka till datorn. läser några blogginlägg om slitzbrudarna. begriper inte varför det alltid ska pratas över huvud på de är människorna. aldrig någon som någonsin funderat på att snacka med dem. få deras syn på saken. ni vet. lite hederlig journalistik. har aldrig läst ett riktigt rep om de här tjejerna när de får tala till punkt. det vill jag. funderar på att skriva ett inlägg. men orkar inte vara med i någon pseudodebatt.

återvänder till artikeln. skriver äntligen klart. tar upp diktessän beach 2005 och färdigställer den. sparar och sätter på alva notos and ryuichi sakamoto album insen. ett lugn fyller lägenheten. messar s. hon vill träffas klockan 22. jag vill träffas 21. vi enas om 21.30.

a day in life / del I

2005-08-10T14:18:00.000+02:00

08.20. går upp ur sängen. tar på mig kläderna. sätter på datorn. kollar mejl. har fått kommentar på måndagens artikeln. den jag intevjuade påpekade med snusförnuftig ton att växjö är felstavat. wow liksom! öppnar dokumentetet. rättar till. skickar iväg nya versionen till redaktören.

öppnar diktessän beach 2005. läser igenom underbar kritik från k. fixar till texten. borstar tänderna. sen tillbaks till datorn. öppnar utkast till artikel 2. ringer till intervjuobjektet för komplementerande frågor. det går bra. avslutar och ringer förläggare d. han berättar med lysande röst att det arbete han lagt ett halvår på att färdigställa ser ut att landa. kan han ha hittat en form för att få litteratur att går runt ekonomiskt?

bokar tågbiljetter till malmö. kokar gröt. skivar en banan. äter medan jag tittar igenom de nya intervjusvaren till artikel 2. rostar två bröd. brer blåbärssylt. äter. dricker ett glas vatten. diskar ur skålen.

sätter mig famför datorn. tar upp artikel 2. skriver in de nya citatet och redigerar texten. får den inte att lossna. går ut till köket och sätter på mockabryggaren. värmer och vispar mjölk. sätter mig framför datorn igen och försöker få ordning på artikel 2. det går inte. öppnar firefox. kollar mejl. surfar in på bloggen...

sickness

2005-08-05T17:02:00.000+02:00

en vecka av blurr, yrsel och alvedon. ändå har jag lyckats arbeta. fan i dag mår jag bättre. kroppen skriker efter sprit och fest. men jag kan inte gå ut. vågar inte riskera ett återfall.

norbergfestivalen / tält sökes

2005-07-28T09:01:00.000+02:00

jag är i princip emot festivaler. lera, tält och en massa slabb. fulla idioter och folk som inte kan bete sig. men nu verkar det som om det blir norbergfestivalen i helgen. problemet är att jag behöver ett tält. någon som har ett att låna ut eller vet var man kan hyra ett?

the sky is changing

2005-07-27T09:42:00.000+02:00

- varför gråter du?
- därför att himlen är blå. därför att himlen är blå.

shoot the piano player

2005-07-26T10:44:00.000+02:00

jag gillar verkligen böcker. varför? jo. helt enkelt därför att det är svårare att bli berörd av dem än till exempel top model eller någon annan skön dokusåpa där känsloupplevelernas levereras på silverfat. de kräver liksom mental ansträngning. och det tycker jag om.

(... apropå dokusåpor. nu kommer jag ihåg mig favorit all times. det var den om den där transvestiten. jag kommer inte ihåg vad hon hette men jag har aldrig varit med om något sorgligare. något mer hemskt och skrämmande. fyfan vad deltagarna var vidriga. fyfan vad programmakarna var äckliga. först bara bygger de hela programmet på henne. på att hon är annorlunda. på att hon kommer att chocka medelklassen när hon avslöjar för deltagarna att hon är en han. de låter henne ha the leading roll - bara för att avrätta henne hårt och brutalt i sista programmet.

den slutscenen. den slutscenen, mina vänner, går inte av för hackor. den halshuggningen var bland de värsta jag sett. i sista utslagningen berättar hon att hon är en han för den snubbe som hon valt. killen blir så jävla chockad. (det är väl för fan inte så konstigt. hon har ju ljugit för honom. klart han blir arg). men sen zommar de in alla de andra deltagarna. hur de bara står där som äckliga birakillar och skrattar ut henne. hur de bara hånar henne och är überjävliga.

och man ser att hon går sönder. hur hon bara krackelerar inuti, hur allt bara rämnar. men hon är så jävla stark att hon håller masken och bara tar allting - deltagarnas skratt. producenternas förnöjda leenden. tevetittarnas sättahjärtatihaölsgruppenchock (som var poängen med hela showen).

och sen. och sen lite senare i programmet berättar hon att hon är van. att hon är van vid att bli avvisad när folk får reda på hennes riktiga jag. att hon är en kille som ser ut som en tjej. jävlar. vilken psykologisk rysare. vilken horror. jag hoppas verkligen att hon fick massor av modellkontrakt efteråt och en fin lover som fattade hennes grej. fyfan. jag blir typ skakis nu när jag tänker på hur mycket av vardagens ondska som kom fram i den där slutscenen...)

men det var inte det jag skulle säga. jag skulle säga att jag tycker om böcker. jag tycker om att läsa. anledning - man kan inte bara sätta sig ner och passivt ta emot informationen i dem. böcker är inte som småputtriga dokusåpor där allt är färdigtuggat. där njutbara känsloupplevelser levereras på silverfat. man måste vara aktiv själv. ni vet, typ tänka. nu plöjer jag mästaren och margarita. vilken underbar bok. fattar inte hur jag kunde missa den under den obligatoriska rysslandslitteraturfasen vid typ 17 års ålder!

berlin 3 / the hacker och 05.00

2005-07-23T11:31:00.000+02:00

jag hade hört att the hacker hade gått ner sig. att han hade försvunnit efter sin peak runt 2001. men det stämde inte. enligt en tysk spelade han i creutzberg på fredagen. jag och s. gick dit. och plötsligt bara materialiserades han på scenen. plötsligt stod han bara där i svart collegetröja och körde. men beatsen var för köttiga för att riktigt falla mig i smaken. inte alls så rena och nasa-strama som på de tidiga släppen.

the hacker och miss kittin i cruetzberg.

vid 02.00 klev miss kittin på. det var bättre. hon bara körde så som jag tänkte att hon skulle. rent. kirurgiskt. jag ville höra hennes remix av zombie nations kernkraft 400. det fick jag inte. istället öl och dans.

vid 04.00 gick jag och s. därifrån. då öppnade sig himlen. regnet bara föll hårt och hamrande. jag vet inte varför. men plötsligt vi började bråka. vi bara gick där i ösregnet. tysta för att vänta ut irritationen som uppstått. vilse på berlins gator. frågade en brevbärare var fan vi var någonstans och vart vi skulle. brevbäraren visste inte. så vi fortsatte. dyblöta.

på ett underligt sätt minns jag det som en fin promenad. att vi gick där. tysta. bredvid varandra. genom gator översvämmade av regn. att vi kom fram till vandrarhemmet runt 05.00 och la oss för att sova. att vi sen vaknade en halvtimme senare (fortfarande fulla) och pallrade oss till bussen, som gick 07.30 mot malmö. trots bråket minns jag det som en fin promenad genom berlins ösregn. den var fin därför att den påminde mig att jag vill dela även dåliga stunder, inte bara de bra och lyckliga.

berlin 2 / den kreativa klasssen

2005-07-22T11:02:00.000+02:00

berlin. juli. 2005. på några affischer som var uppklistrade i prenzlauer berg såg jag och s. att matthew herber t spelade på ett ställe som hette arena.
vi tog tunnelbanan dit. men när vi kom fram hade det inte hunnit öppna. så vi gick och satte oss i några solstolar på en intilliggande brygga. drack en öl.
några kulörta lyktor blinkade i träden. rött, gult och blått.
en halvtimme senare blev vi insläppta i en stor industrilokal. ett hundratal människor ur den kreativa klassen satt och stirrade på den ännu tomma scenen.

den kreativa klassen tar det jävligt lugnt innan spelningen.

eftersom vi var sugna på att gå på klubb frågade jag kille bredvid mig vad som hände efter konserten. han hade skäggstubb, en ryggsäck och typ vans.

- so whats happening tonight?

han bara stirrade på mig med en oförstående blick.

- matthew herbert is playing, sa han med en kulturklasselitistisk ton.
- of course i know that he is playing. that´s why i´m here. i wonder if theres i club after the show.
- ah. ok.

killen slappnade av. fattade att han inte behövde köra en (brådmogen) föreläsning om hur herberts utvecklat den elektroniska musiken och bla bla bla.

- i think the place closes after the concert. but because of the bombs in london its amazing anything is happening at all.
- what happend in london? sa jag eftersom jag inte läst något tidning och därför inte hade koll på att några självmordsbombare sprängt sig själva i luften i en tunnelbana dagen innan.
- terrorist attack. 25 people dead.
- shit thats bad.
- thats about how many people america kill everyday in iraq, sa han.

tonen var liksom uppfostrande. som om jag inte visste vad som hände i irak. som om jag inte visste att attacken berodde på att blair slutit upp bakom bush i kriget mot terrorismen. som om jag var en ignorant imbecill idiot.
jag orkade inte med snubbens pk-ton, ignorerade honom och vände mig mot scenen. matthew herbert klev på. plat du jour hette verket han skulle framföra.

matthew herbert står i slaktarstövlar och levererar.

herbert hade samplat broilerkycklingar, ljudet av kokande ägg och fräsande kycklinglår. till det hade någon videokonstnär redigerat en film av snabbmat, grillade kycklingvingar och frityrflott.
herbert, iklädd slaktarförkläde och gummistövlar, drog igång. killen från den kreativa klassen tog fram sin laptop (mac såklart!) och började anteckna med ett förnöjt leende. han liksom mös på ett obehagligt sätt där han satt och fingrade på sin silverfärgade dator.
själv gick jag ock köpte en öl.

fakta/den kreativa klassen
* medel- eller övremedelklass.
* drömmer om att vara arbetarklass eller att vara uppväxt i comptom/south central.
* är involverade i olika kulturprojekt.
* är inte rädda för att plugga eller gå på a-kassa (som arbetarklassen) för att kunna sitta på fik och snacka om sina kulturprojekt.
* tror att de ska få ett kreativt och personlighetsutvecklande jobb direkt. (fattar inte att man måste börja från noll och döda sig på vägen upp).
* slåss inte. tar ut sin aggression i politiskt korrekta debatter om media/musik/litteratur/konst.

berlin och breakdowns

2005-07-11T16:50:00.000+02:00

har nu landat i malmö efter fyra dagar i berlin. tyskarna är galna. inne på klubben:

- what time do you close.
- seven.

är typ fortfarande sliten. men det var jäjä så allt är frid och fröjd. när jag fått ordning på mig själv så kommer lite bilder och texter från kafeer, klubbar. (fan det är en märklig stad. i vissa stadsdelar har den kreativa klassen tagit över helt. de sitter i vintagesoffor och snackar om olika konstprojekt dagarna i ända).

har inte kollat bloggen på en vecka. var övertygad om att jag skulle fått lite sköna breakdownhistorier från journalistvikarier efter mitt lasinlägg. men nej. det var nästan tomt på kommentarer. så kom igen. feed me with your angst. jag vill höra om lite kraschlandningar och paniknojjor från andra vikariehundar. det går ju att vara anonym!

utlasad, inte uträknad

2005-07-04T12:01:00.000+02:00

fan jag borde ju vara ett psykvrak vid det här laget. varför det? jo, de senaste fyra åren har jag försörjt mig som nyhetsjournalist, reportageskribent, kriminalreporter, krönikör, nöjesjournalist. nu senast på sydsvenskan i malmö. inga lätta prylar för de som inte har nerver av japanskt kirurgstål.

i maj blev jag utlasad. det betydde att jag ännu en gång kastades ut i ovissheten om min framtid. oinvigda tror jag har ganska dålig koll på vilka förhållanden man arbetar under som journalist, hur man sliter och hur man bryts ner till en ångesttant som bara vill knapra stesolid och kolla på såpoperor. de första åren är man vikarie och det betyder att man har anställningar som vara mellan två veckor och fyra månader, vilket vem som helst förstår är EXTREMT påfrestande på den psykiska hälsan.

de första åren i vikariekarusellen går allt bra. (man vill ju förändra världen världen. liksom bara göra så att allt blir lite bättre). man älskar jobbet och älskar att se sitt NAMN i tidningen. men efter ett par år tar det där slut. då rasar golvet. det liksom bara försvinner. en dag - bara borta.

här är några reallife-exempel på tillfällen då man (vi vikarier) bryter ihop (i tysthet) på toaletten på jobbet:

* när de fasta gnäller om hur viktigt det är för arbetsmiljön att kunna sätta upp bilder på familjen vid sitt skrivbord. (fan jag har ju inte ens en arbetsplats).
* när de fasta planerar semester. (fan, jag har inte haft en riktig semester på fyra år. klart jag har varit ledig, men att vara arbetslös mellan vikariat är inte semester. det är ren och skär psykosångest).
* när de fasta planerar konferenser och vidareutbildning. (fan, själv vidareutbildar man sig genom psyksnack med andra vikarier samtidigt som man dricker kopiösa mängder öl på krogen. något som dessutom är det dyrt. ingen arbetsgivare som betalar de utbildningssamtalen inte).

sättet som medievärlden profiterar på journalistvikarier är beyond min fattningsförmåga. ingen annan bransch tillämpar las-regeln på det här sättet. jag förstår faktiskt inte hur chefer kan titta sig själva i ögonen samtidigt som de bränner ut journalister på löpande band. skulle de här problemet finnas i andra branscher skulle det skrivas SKANDALARTIKLAR (och tidningarnas chefredaktörer skulle ondgöra sig och moralisera på morgonmöterna. kanske även prata om pressens viktiga roll att föra de svagas talan och lyfta upp arbetsmiljön på dagordningen och därmed sätta press på ansvariga och skapa en förändring). men på grund av att ingen - förutom journalisten - granskar arbetsförhållandena inom medievärlden ser förändringen ut att vara väldigt avlägsen.

so, nu i sommar var det fyra år sedan jag gick ut min ubildning. jag har tagit en timeout (som nån sorts totalpretantiös agneta sjödin eller mona sahlin!) och tänkte använda jubileumet till att tacka alla hela jävla journalistbranschen:

* tack för all obetald övertid som jag fått ge, utan att få piss tillbaka.
* tack för att jag fått bryta ihop så många gånger, enbart på grund av ovissheten om min framtid.
* tack för alla sömnlösa nätter.
* tack för att man väntar till sista anställningsdagen innan ni förlänger vikariat. ( så att man verkligen hinner paniknojja).
* tack för att alltid känt mig som om jag hängt på en skör tråd.
* tack för att jag en gång blev så stressad att jag var tvungen att åka till akuten. (jag var helt övertygad om att jag skulle dö. hjärtat slog så jävla fort och hårt. men världens SNÄLLASTE sköterska sa att det inte var något fel på hjärtat, jag var tydligen bara lite stressad).
* tack för att en redaktionschef en gång sa till mig: "säg nu inte ja till att jobba på lördag för att du är vikarie. säg ja eller nej beroende på om du kan eller inte." (av någon anledning brukar jag ofta tänka på den situationen. tag tycker den var väldigt fin, på något märkligt sätt).
* tack för att alla tunga beslut – skaffa barn, bostad och socialt liv en en stad – hela tiden skjuts upp eftersom man måste flytta dit jobben finns.
* tack för att all ledig tig går ut att planera panikkrisplaner för framtiden - och inte bra artiklar.

så, efter all den här skiten borde man var uträknad. golvad. utbränd och psykiskt misshandlad bortom möjlighet till rekreation. ( svar 1. ja: jag drömmer ofta om att få vara på ett sånt där vilohem vid en sjö där folk med svaga nerver kan sitta i en rullstol, med filt över benen och mata fåglarna). svar 2. nej, jag är inte uträknad. det är storstilade planer på gång. so. watch out. ännu har ni inte lyckats döda tobias. ännu finns det lite liv kvar. och det ska INTE gå ut på att odla odla psykos, bitterhet och konspirationsteorier!

och sommaren och stockholm

2005-07-03T21:35:00.000+02:00

och helgen. och fan. och s. var ledig så vi kunde göra vad vi ville. och det var bra. och det var bra som fan. och ut på fredagen. och det var sol. och vi var i stockholm. och det var fint. och det var fint som fan. och människorna var vackra. glittrade. och vi gick och drack en öl på carmen. ja, carmen utan rök. instängt och klaustrofobiskt men ändå fint. billigt. och det var bra. vi drack två öl och jag kände mig snygg. och s. var snygg som fan sitt svarta hår och sin röda tröja. magnetisk. och sen drog vi vidare och träffade lite folk på pet sounds bar. och det var bra. det var fint. de spelade gammal oldschoolindie. och jag ville höra saint etienne. svävande och sommarmolnslätta melodier. lätta melodier av sommarmelankoli. och jag fick det. och sången värmde. och sen ut i en ljus stockholmskväll. och sen taxi. till metropolis. och ja jag är för gammal för att gå dit. men vafan. det var ju sommar och musiken var bra. som ett soundrack till ett minne man aldrig upplevt. och vi drack mer öl. och vi rökte cigg på uteavdelningen. och vi dansade. och vi dansade till eurosport:

"lets dance, and tell noone about tonight."

skräcken

2005-07-01T14:53:00.000+02:00

har precis varit hos frisören. alltid en mardröm. alltid. men nu ser jag käck och trevlig ut igen! perfekt tillstånd att ta mig igenom andrzej tichýs apokalypsroman sex liter luft.

veckans citat

2005-06-28T23:30:00.000+02:00

samtal med nöjesguiden.

- undrar om ni är intresserade av ett 48-timmarsreportage om shanghai.
- javisst.
- fint, jag har en del bra bild...
- vi ska precis skicka vår chefredaktör till shanghai för att skriva ett rep.

yes. underbart och vackert. jag har bara lite kvar på reportaget. det blir grymt. poetiskt, skimrande och vackert om shanghais barer, neon och skyskrapor. jag kommer att hitta en köpare. behöver inte nöjesguiden. i know it. den som ser texten kommer inte att kunna säga nej. så är det!

böcker och minnen

2005-06-27T12:31:00.000+02:00

för drygt fem år sedan lämnade stockholm. nu är jag tillbaka. i veckan gick jag igenom vinden och hittade alla mina gamla böcker. det var en märklig känsla. fyra flyttkartonger av minnen. det var vidrigt. läskig. som fan.

när jag flyttade från stockholm ville jag inte ha med mig några prylar. inga böcker, eller möbler, utöver det jag verkligen behövde. (jag var inne på psykologiska experiment på den tiden. hade någon sorts vansinnig idé om att jag inte ville att böcker, kläder och skivor skulle forma min så kallade identitet. jag ville vet vem jag var om man tog bort alla åsiktslager, alla smaklager och alla friendslager. naivt, i know. men vafan det var länge sedan.)

utöver lite köksprylar tog jag med fem böcker:

* martin enckell: där kärleken är en dunkel och förödande företeelse. (bladerunnerpoesi)
* ibn arabi: en minnesbok. (en bok om en av sufismens stora)
* walt whitman: Leaves of grass. (urpoesi)
* nick cave: And the ass saw the angel. (besatt roman)
* kristian lundberg: ett torn högre än jag själv. (morgonpoesi)

nu är jag tillbaka och de där bokkartongerna skrämde mig på ett oförklarligt sätt. att resa innebär att man är i rörelse. man färdas, upptäcker nya saker, bryter ihop på nya platser, lär känna nya människor, får nya jobb som man hatar och tycker om. men nu är jag tillbaka där jag en gång började. stockholm. das capital. och att titta ner i de där bokkartongerna gjorde mig rädd. det var som en stenhård konfrontation med mitt förflutna. när jag tog upp dem och bläddrade i dem kom jag ihåg exakt när jag läst dem och vad som hände inuti mig när jag läste dem.

böcker har en märklig kraft, på något oförklarligt sätt påverkar deras blotta närvaro mig. jag är rädd för böcker. livrädd för vad de för med mitt medvetande. rädd för de minnen som de framkallar. därför lät jag alla ligga kvar på vinden. jag behöver något annat nu. inget nytt, men något annorlunda.

men jag kunde inte låta allt ligga. fem titlar av poeten kristian lundberg tog jag med ner i lägenheten. jag vill återuppleva det som hände med mig när jag upptäckte hans klockanfempåmorgonen-poesi. stillheten och allvaret i hans texter. hur han snuddar det där magiska i morgonen innan hela helvetesmaskineriet brakar lös. den när märkliga känslan av nåd som ibland infinner sig innan vardagen tar vid med sina vidrigheter.

de andra böckerna lät jag ligga. det som var viktigt i de gamla böckerna kommer jag ihåg. jag inbillar mig att böckerna bokstäverna orden ringer som en svag ton i hela min kropp, i allt det jag tänker och gör.

dj tiga och visioner

2005-06-23T10:44:00.000+02:00

i veckan har h. varit på besök. han liksom gjorde en av sina blixvisiter. damp ner från århus, eller cuba eller var han han nu kom ifrån. stannade ett tag och försvann. det var skönt. alltid good shit att träffa gamla malmöcrewet. h. får en att utmana sina egna begräsningar. under de senaste åren har han brutit upp sitt seende. blicken börjar bli visionär. genomskådande. borrar sig förbi låsningar. ser potential. det är skönt. han kommer att bli en fin kaospilot.

bästa kvällen var när dj tiga spelade på grodan. jävlar. en av de bästa spelningar jag varit på. han bara stod där och levererade. i typ fyra timmar. märkliga remixar där duran duran flöt in i eurythmics. fattar inte hur han kunde hålla så hög nivå så länge. och han körde inga billiga knep. inga rejvtechnocrescendon. han bara malde på, några små breaks här och där med noisiga ljudmattor, eller nått synthackord som ringde ut, annars - beats som om världen skulle gå sönder, krackelera, falla sönder i sina beståndsdelar, vilken sekund som helst.

inom litteraturträsket ställer aase bergs veckans fråga. i expressen skriver hon om mankells nya bok:

"Det är något märkligt med samtidsdeppiga kriminalromaner, i synnerhet Henning Mankells. Varför förändrar de så sällan sina läsare på djupet, trots att de har det sorgligaste ämnet som finns: människor som dör och dödar i en genomrutten värld?"

den som vill åt det hon saknar i samtidsdeckarna ska leta upp hennes poesi. i dag!

orden

2005-06-17T15:04:00.000+02:00

jag har nu en time out. har bestämt att ta sommaren ledig för att varva ner och fokusera på det jag själv vill göra. hitta tillbaka till något som jag på ett märkligt sätt känt har gått förlorat under de senaste årens runtflyttande.

men förra veckan frångick min princip och skrev en artikel om michael jackson. sydsvenskan köpte. men jag var tvungen att korta ner. de ville att jag skulle redigera om den till en krönika - vilket jag gjorde. i går var jag förbi pressbyrån och plockade ut tidningen för att se hur det blev. det är en konstig känsla. orden i tryck känns alltid annorlunda. man ser texten i ett annat ljus. man ser ALLTID bristerna och hur man så enkelt kan göra den bättre.

text är svårt. fan så svårt.

genier och teveapparater

2005-06-14T19:27:00.000+02:00

i dag har jag redigerat massiva mängder text. satt med röda öronskydd (typ såna som byggarbetare har) och bara föll in i texten. (fan. jag behöver en assistent). efteråt var jag helt skakis. jag liksom darrade. var tvungen att gå ut för att lugna ner mig själv.

odengatan tung av sol. människorna öppna. liksom flytande längs gatorna.

jag masskonsumerar intryck nu. böcker. filmer. musik. har precis sett dig!. en dokumentär om the dandy warhols och the brian jonestown massacre. mycket bra. fångade hela rockvärlden. speciellt intressant var diskussionerna om genialitet. tycker inte om mytologiserande av vissa personer (i det här fallet anton newcombe) som hela kulturvärlden är fastlåst i. det är för enkel. det beskär bilden. men jag orkar inte slutföra tankarna nu. återkommer senare med ett inlägg om de så kallade genierna.

nu ska jag varva ner. sätta på teven. titta. sålla bort. försöka att inte ta in.

medielogik

2005-06-12T02:40:00.000+02:00

efter min post om en sexfest har besöken på min sida ökat kraftigt. när jag gick in på statistiksidan på intressant.se fick jag allt bekräftat. min post toppade lördagens lista av klickade pings.

att inlägget i själva verket handlade om en fest för en "intervjutidning om populärkultur" och inget annat verkar ha gjort de flesta besvikna. i min egen statistik från statcounter kan jag se att många inte ens bemödat sig att läsa inlägget. efter bara några sekunder har de konstaterat att det inte fanns några sköna bilder av orgieknull, nude celebrities eller asian teens och surfat vidare.

att min text om performencekonstnären tehching hsieh inte alls gett lika många besökare är ganska självklart. men att med människors surfvanor i bakhuvudet moralisera över att kvällspressen toppar med en tuttchock av paris hilton blir svårt. hennes tuttar är ju det alla vill titta på. utan att ha sett besöksstatistiken från den dagen när tutthistorien var bästa storyn kan jag nog dra slutsatsen att de MÅNGA läsare var inne och tittade på det nakna miljardärbarnet.

tidningar är i dag inte tidningar i traditionell bemärkelse. de är medieföretag med vinstmaximeringssyfte och vill locka så många läsare som möjligt. och läsarna vill käka chips och porrsurfa. folk vill helt enkelt sitta i mjukisbyxor, lukta lök ur munnen och kolla på när kändisar visar tuttarna. med andra ord - om man ska moralisera över kvällstidningarnas sexrubriker är det folket man ska klaga på - inte redaktörerna!

sexfest

2005-06-09T12:42:00.000+02:00

igår var jag på någon sorts släppfest för tidninen sex på södra teatern. de brukar ha en fest inför varje nytt nummer, men jag har aldrig gått förut. i början var jag lite nojig. tänkte att stället skulle vara fullt av en massa tajta mediebrats som diskuterade olika projekt, typ skivsläpp och utställningar och annat kulturellt bråte.

men så fort jag kom in märkte jag att det inte var så farlig. så jag drack någon öl. pratade. kollade på någon kändis. det enda jag tänkte var att det var för lite tonårsfylla. någon borde liksom ha ballat ur. men icke. alla betedde sig precis som jag förväntade mig att man skulle göra på ett stockholmskt mediespektakel. stod i skäggstubb och bevakade sina positioner.

igår svek jag dessutom mina principer. har lovat mig själv att inte skriva någon artikel under min sommartimeout. ska bara redigera bok. men jag skrev en artikel ändå. i dag försöker jag sälja den. men ingen har nappat.

har för lite pengar,
har redan för mycket material,
har inte tid att svara i telefon

är några av motgångarna i punktform. men jag vet att de gör fel som tackar nej. ge mig någon dag till så ska jag nog lyckas kränga den.

i dag lyssnar jag på: "for today i am a boy" med antony and the johnsons.

ses snart igen

2005-06-06T16:18:00.000+02:00

hej då finaste.
vi ses lite senare.
puss.

frukost

2005-06-04T11:38:00.000+02:00


lördag. regn mot fönstret. gasspisen surrar lätt. till frukost: blå prinsesstårta och gul passionfruktsläsk. egentligen finns det mediepolitiska anledningar till att just den där tårtan en gång bakades. men sådana tankar intresserar mig inte. jag fokuserar på smaken. den är söt. och god. äter långsamt. lyssnar på jesus to a child med george michael. regnet fortsätter att falla.

tack staten för rökförbudet

2005-06-01T11:35:00.000+02:00

så var det klart. äntligen. i går på den där krogen. klockan 00.00. servitören kom fram ur mörkret. bara materaliserades ur tomma intet. och sa:

- så, det var sista ciggen på krogen.
- jag hade egentligen velat köra till stängningsdags, men så blev det inte.

snopna fimpade vi. sen tog han askfatet. bara la det på sin lilla bricka och försvann lika fort som han kommit.

jag tänkte - äntligen. det här är bra. för oss, för oss som har dålig karaktär. som inte kan säga nej. som har dåligt omdöme och är för svaga för att kunna styra varje situation. som inte förstår, och heller aldrig har förstått, vårt eget bästa. vi behöver förbud och regleringar. vi behöver någon som säger att nej, det där är fel, det är inte bra för dig. sluta, du kommer att skada dig.

nu undrar jag bara hur man kan hjälpa till att lobba fram ett rökförbud i hemmet.

natt neon shanghai

2005-05-30T16:44:00.000+02:00

måndag. stockholm regnar. det liksom bara faller tunga sjok från himlen. st eriksbron som en mörkt skepp genom det gråa diset.

minnet av en annan stad träder fram:

natt. shanghai. neon. motorvägar. skyskrapor. taxi. svävande discotechno. laser.

klicka på bilder för minnet av shanghai komprimerat i en slideshow.

ffttaaalutttiöeerrrr

2005-05-20T22:43:00.000+02:00

superlitteraturbloggaren malte persson skriver på sin blogg errata att det finns goda grunder för en litterär diskussion i cybervärlden. x-antal bloggar nämns. bland annat yväskylä. yväskylä älskar grammatik och bokstäver men är livrädd för LITTERATUR och FÖRFATTARE. yväskylä håller därför med errata att grunderna är goda för en intressant utveckling och hoppas att tiden äntligen mogen att litteraturen och författaren dekonstrueras, löses upp i sina beståndsdelar och bildar något helt annat: ffttaaalutttiöeerrrr.

digital försommar

2005-05-18T12:48:00.000+02:00

vår i stockholm. gröna träd. liksom fåglar i luften. lite kvitter. en och annan insekt. lite surr. massor av bilar och avgaser. stockholm är vad man kallar - fint.

fan, våren i dag gjorde mig på så bra humör att jag tänkte att det här med om design och konst kanske inte är så uppfuckat och karriäristiskt att man måste tycka illa om det. därför bestämde jag mig för att gå och titta i gallerie loyal vid s:t eriksplan. några som heter wes lang och eddie martinez har en utställning där. /om jag förstått saken rätt består utställningen av teckningar föreställande indianer och snubbar med skägg/. men det var stängt. fast jag hittade deras hemsida istället. den var fin. som våren.

loyal magasin har annars mitt fulla stöd. skulle nog kunna utnämna den till sveriges bästa tidskrift. inte vice-pubbig, inte stick-formell eller bon-tajt. bara sköna rubriktypsnitt i sköna plastiga färger - gult, grönt och rött. texter som rör sig i gränslandet mellan artiklar och poesi. mer sånt. tack!

i am what i am

2005-05-16T18:09:00.000+02:00

[hitler was a vegetarian, im a vegetarian waiting for summer].

texten och flytten

2005-05-15T13:12:00.000+02:00

i går räknade jag ut att det var cirka fem år sedan jag bodde i stockholm sist. läskigt att var ahär igen. varje gång man bryter upp konfonteras man med minnen. man öppnar flyttlådor. hittar brev man skrev när man var 16 och hade ångest. hittar kort från när man var 20 och var ute och reste och tyckte att hela världen låg för ens fötter. hittar anteckningar från när man bodde i en svensk småstad och bröt ihop för man kände sig helt ensam och övergiven.

tidigare hade jag som idé att skriva ner någonting varje gång jag flyttade. för att synliggöra de känslor som uppstod. för att med ordens hjälp nagla fast sig själv i tillvaron. för att göra flytten från den ena staden till den andra begriplig. det gör jag inte längre. men när jag städade igenom mina flyttlådor i malmö hittade jag den här texten. den är skriven vid en flytt i norrköping 2003.

halalslaktad roman

2005-05-13T09:07:00.000+02:00

nya rutiner. var förbi stadsbiblitoeket i dag. fixade nytt lånekort. har inte varit i biblioteket på tre år. fick av en slump upp dansken jeff matthews bok halality. den beskrivs som någon sorts generationsroman som vände upp och ner på det danska litteraturklimatet.

scannade igenom den med stor förvåning eftersom jag inte trodde att folk vågade ta ordet ”generationsroman” i sin mun nuförtiden. anyway. boken är skriven på slang, talspråk, engelska, tyska och danska. texten innehåll knappt någon story. överhuvudtaget. bara en huvudperson - phoenisis - som psykosfestar på e och sprit och sen ser sin vän knivas till döds. mordet leder huvudpersonen till en hämndaktion och historien mynnar ut i någon sorts stroboskopblinkande höghastighetsinferno.

jag vet inte varför ska man läsa boken. jag menar droger på krogen behöver man ju bara gå några kvarter hemifrån för att uppleva. ett och annat formexperiment har man ju också klarat av vid det här laget. en bok borde enligt min mening gå lite längre än bara avbilda det som händer runtomkring än.

i unguppfuckadviljadöavdroger-genren kan jag istället rekommendera ecstasy club av douglas rushkoff. där finns det i alla fall en vilja att skildra annat än sprit och marijuanarök. e-klubben håller på med en del spännande psykologiska experiment. bland annat försöker de påskynda tankens och mänsklighetens evolution med hjälp av droger och datorer. mycket eggande!

annars var allt sig likt på biblioteket. samma betongtorra och unkna luft. kände till och med igen en bibliotikarie. övervägde att kolla daniel sjölins personlig pronomen. men det blev inget lån. istället lämnade jag odenplan med en starkt sug efter den vegetariska tunnbrödsrulle som finns på grillen vid medborgaplatsen. men jag åkte hem. stockholm var soligt. varmt.

www.yvas.net

2005-05-11T13:08:00.000+02:00

uppdatering. jag har reggat en ny adress. från och med nu är det www.yvas.net som gäller. inget annat.

objekt från RA-gatan

2005-05-08T21:15:00.000+02:00

stockholm blir tydligare för varje dag. jag lever sakta, nästan som i slow motion. nya lägenheten börjar finna sin form. ordnar med tapeter, stolar och lampor. har också fixat ett virtuellt rum för bilder. adress: www.bild.yvas.net. nytt: en slideshow från lägenheten. kolla genom att klicka på bilden ->

resa

2005-05-06T15:21:00.000+02:00

efter tre år och fyra månader har jag lämnat malmö och återvänt till stockholm. det betyder: inga mer osande falafelkök. inga mer löscigg på bagdad. inga mer chilioliver på frukt och grönt. inga mer slagsmål utanför fönstret. inga mer cykelturer till redaktionen på storgatan 9. inga fler promenader till ribban eller artiklar om ungdomar i rosengård som kastar sten mot brandkåren.

nej, min utsikt är inte längre en rondell på kristianstadsgatan på möllan utan en stor vitkalkad vägg. flytt betyder att alla ens gamla hållpunkter och fästen försvinner. golvet liksom rasar. just nu känns det som om jag svävar i lite av ett vakuum. men det kommer att lägga sig. jag kommer att hitta nya cafeer, gator och platser.

trots flytten har jag redigerat klart en text till tidskriften fabrik. de som inte kollat in det senaste numret borde omedelbart göra det. en av de få tidskrifter i dag som använder formen på ett intressant sätt. det senaste numret bestod av x antal isärskurna tidskriftblad, ihophållna av ett planschliknande pappersark.

gillar iden att göra läsaren delaktiga. man kan liksom inte bläddra sig fram till tidningens information på ett traditionellt sätt. här måste man lägga ut pappersarken på golvet, vända och vrida på sidorna. det gör att bilderna och texterna befinner sig i rörelse. tidskriften muteras och förändras hela tiden beroende på hur man själv väljer att komponera och redigera den.

bok förhands

2005-04-24T17:00:00.000+02:00

sid 1.

sid 15.

sid 166.

sid 56.

sid 13.

sid 37.

sid 113.

sid 70.

sid 163.

sid 15.

sid 13.

romanen heter osynligheten. sakteligen håller den på att finna sin form. OM jag släpper den digitalt blir det ett experiment. jag har tankar om att fildelning borde kunna användas till distro av litteratur på ett smart sätt. anledning -

/ digitala informationsstrukturer är vackra.
/ binärkod är coolt.
/ det är skönt att ladda ner information.

stay tuned för mer info.

blue frequency cast

2005-04-23T11:08:00.000+02:00

verkligheten är ett enormt frekvenshav. färger, ting och drömmar är i själva verket bara olika tonhöjder och svängningar. världen och medvetendet är ett ljusspektra av frekvenser. i den här sändningen har jag närmat mig det blåa i blåhet.

#3. färgen blå. spektran av blåa frekvenser.

white frequency cast

2005-04-22T00:13:00.000+02:00

#2. färgen vit. spektran av vita frekvenser.

red frequency cast

2005-04-19T22:51:00.000+02:00

jag har länge varit fascinerad ljud. inte främst traditionella toner och de låtar som så kallade rockstjärnor sätter ihop för att tjäna kulturell cash. (undantag för sentimental trash. det funkar alltid). mitt intresse har den senaste tiden snarare legat i hur olika frekvenshöjder bildar upplevelser av färg, ljusbrytning och nyans. i en serie podcatssändingar ska jag utforska olika frekvensers färgsammansättning.

#1. färgen röd - spektran av röda frekvenser.

digital bok

2005-04-17T20:50:00.000+02:00

ok. romanen jag vigt ett år av mitt liv för att skriva funderar jag på att släppa digitalt. som en skön liten informationsförtätning i form av en komprimerad textfil. jag har ännu inte bestämt mig. men gör jag det blir blir släppet min egna lilla protest mot de som inte diggar fildelning.

boken ligger utslängd bredvid kopplardosan på min ryamatta.

så. vad handlar den om? vincent som bor i en mörk garderob och får märkliga meddelanden av en främling / en partikelfysiker som kartlägger elementarpartiklar inuti atomer / malmö / en osynlig teater / berlin / martin enckells poesi / paranoia / konflikten mellan verklig verklighet och inbillad verklighet / drömmen efter mening /.

grammofon

2005-04-14T22:13:00.000+02:00

grammofonen stod på en liten scen på sopstationen i malmö. 500 spänn. efter att jag provspelat en singel bestämde jag mig direkt. mjukt ljud. skön design. omotståndlig känsla. den första maj lämnar jag malmö efter tre år och fyra månader. ska till stockholm. grammofonen tar jag med mig. blir perfekt i nya lyan.

say you, say me

2005-04-11T21:46:00.000+02:00

bara en väckarklocka som ringer. bara en dag som ska uthärdas: beslut ska fattas. telefonsamtal ska ringas. intervjuer ska bokas. artiklar ska skrivas. röda och gröna gubbar ska tolkas. cykeln ska cyklas. och poliser ska haffa en för att man inte har ett lyse (300 jävla spänn!). sen: disk. aktuellt. försöka sova. försöka intala sig att i morgon blir bättre.

det är på kvällen allt rämnar. när jag sätter på den där låten. den där fruktansvärda låten. lionel ritchie. say you say me. jag är inte bakissentimental. det är bara en vanlig måndag. det är bara en normal måndag och middagen måste lagas:

say you, say me; say it for always
that’s the way it should be
say you, say me; say it together
naturally

i had a dream i had an awesome dream
people in the park playing games in the dark
and what they played was a masquerade
and from behind of walls of doubt a voice was crying out

say you, say me; say it for always
that’s the way it should be
say you, say me; say it together
naturally

as we go down life’s lonesome highway
seems the hardest thing to do is to find a friend or two
a helping hand - some one who understands
that when you feel you’ve lost your way
you’ve got some one there to say i’ll show you

say you, say me; say it for always
that’s the way it should be
say you, say me; say it together
naturally

so you think you know the answers - oh no
’couse the whole world has got you dancing
that’s right - i’m telling you
it’s time to start believing - oh yes
believing who you are: you are a shining star

say it together... naturally.

sam-tiden

2005-03-15T18:50:00.000+01:00

SAMTIDENINTRESSERARMIGINTE
INTEINTRESSERARMIGSAMTIDEN
MIGINTRESSERARINTESAMTIDEN
SAMTIDENMIGINTEINTRESSERAR
INTRESSERARINTEMIGSAMTIDEN
SAMTIDENINTRESSERARMIGINTE
MIGINTRESSERARINTESAMTIDEN
SAMTIDENMIGINTEINTRESSERAR

tehching hsieh/one year - performance

2005-03-12T10:23:00.000+01:00

Först stängde han in sig i en bur i ett år. Sen tog han ett kort på sig själv varje timme under 365 dagar. Därefter band han ihop sig med sin vän med ett 2.5 meter långt rep.
Med extrema undersökningar av sitt eget liv går performancekonstnären Tehching Hsieh längre än någon annan i konstvärlden.

1996 klär den ryske konstnären Oleg Kuli av sig naken och förvandlar sig till hund under en utställning på Färgfabriken i Stockholm. Fastkedjad i sin hundkoja ger han sig på både besökare och andra konstnärers verk. Det hela skapade svallvågor i Sveriges medielandskapet. Kontroversiellt löd omdömet och kritikerkåren delades i två läger där den ena halvan var för och den andra mot. Dagen efter vernissaget försvann konstnären – han hade uppnått sitt syfte och skapat rubriker. Kvar på utställningen fanns bara en tom hundkoja.

I ljuset av den Taiwanfödde performancekonstnären Tehching Hsieh ter sig Oleg Kuliks hundlek inte mer än ett desperat försök att exponera sitt namn i en absurd konstvärld.
Redskapen Tehching Hsieh använder är varken medial provokation, porr eller annan typ av ytlig extremism. Istället handlar det om en personlig radikalitet - den där den egna existensen sätts på spel. Kompromisslösheten i hans performanceverk har gjort honom känd över hela världen. I Sverige är han tämligen okänd vilket är en stor skam. Internet har lyckligtvis gett honom ett större exponeringsutrymme och hans DVD ”One year performance, art documents 1978-2000” finns att beställa på hans webbplats.

Tehching Hsieh livsverk startas den 29 november 1978 då han låser in sig i en bur i sitt galleri. Under ett år lever han helt isolerad. Han varken pratar med någon annan, lyssnar på musik eller tar del av medierna. Föda får han genom att en assistent två eller tre gånger om dagen levererar en matbricka.

Utan kontakt med omvärlden. 1978-1979.

Att göra entydiga tolknig av ”The cage” är svårt och för att hitta nycklar till verket kan man leta i hans biografi. Efter att ha hoppat av en båt från Taiwan på 1970-talet levde Tehching Hsieh i Amerika i flera år som illegal invandrare. I artiklar har han beskrivit att isolationen han upplevde av att vara helt utestängd från en kultur låg bakom burprojektet. Buren synliggjorde den isolation som han kände i landet.
Men att nöja sig med en politiskt tolkning av verket går inte. Tehching Hseih performance är större och rymmer flera existentiella dimensioner som berör djupare. Mer handlar det om individens behov av sammanhang, vad människan är då hon är ensam och om det går att finna en punkt inne i sig själv som är unik och avskild från omvärlden.

Att Tehching Hsieh ville åt något underliggande i vår tillvaro och inte bara ägna sig åt systemkritik visar nästa projekt som var en uppgörelse med tiden. ”Time clock” döpte han verket till och även det var ett år långt.
Den 11 april 1980 riggar han en kamera och under året tar han bilder på sig själv varje timme. Om man slår ut det får man 8760 fototillfällen. Han missade bara 134. Självdisciplinen som krävs för att genomföra ett sådant projekt kan bara liknas vid en asketisk munk eller en autistisk galning.

Ett foto varje timme. 1980-1981

Åter lyckas han närma sig livets kärnpunkter i sin konst. Det är svårt att göra det abstrakta mätsystem som vi kallar tid mer konkret än så. Men projektet dog inte med att han slutade sin performance. På DVD:n har han sammanställt bilderna i en drygt sex minuter lång film vilket gör att verket har överlevt både tiden och sig självt. Dagarnas framfart märks i det komprimerade formatet enbart på håret som växer sig längre.

Vansinnesprojekten avslutas inte med ”Time clock” utan i sina två nästföljande verk tar han allt ett steg till. Färdriktning ändras - från att ha vänt sig inåt, vänder han sig utåt och konfronterar omvärlden med sina maniska undersökningsmetoder.
1981 börjar han ”Outdoor” som kan ses som en uppgörelse med det offentliga rummet. Under ett år tillåter han inte sig själv att vistas under tak. På DVD:n finns året dokumenterat i form av fotografier där han likt en besatt karaktär i en Paul Auster-roman stryker han runt i downtown New york trogen sitt hemliga och för omvärlden - oförståliga - uppdrag.

När året var slut var det offentliga rummet utforskat från gatunivå. Det betydde inte att han slappnade av, drog sig tillbaka och njöt av framgångarna i konstvärlden som han åtnjutit under årens lopp. I samband med att ”Outdoors” avslutades kom Tehching Hsieh i kontakt med konstnären Linda Montana. Tillsammans bestämde de sig för ta uti med tvåsamheten.
Den 4 juli 1983 band de två konstnärerna ihop sig med ett drygt 2.5 meter långt rep. Fastsurrade i varandra kunde de inte ens gå på toaletten eller hälla upp ett glas vatten utan att behöva kommunicera med varandra.

2.5 meter långt rep. 1983-1984

”The rope” var en inverterad version av ”The cage” då Tehching Hsieh levde helt ensam. Från att ha utforskat sin inre värld och det offentliga rummet blev The rope en laboration med den mellanmänskliga relationen. Genom att tvinga sig själv att interagera dygnets alla 24 timmar satte han symbiosen och drömmen om tvåsamhet och sammansmältande på prov. Att människan inte kan leva helt isolerad och hitta ett inre autentiskt jag, men inte heller helt sammanstråla i en enhet med sina medmänniskor blir synligt i och med de två projekten ”The cage” och ”The rope”.

Extrem performancekonst är inget nytt. Det är en tradition som sträcker sig från 1970-talet och framåt. Mycket av den präglas av en nästan rå machostil. Som exempel kan nämnas Chris Burden som lät sin vän skjuta honom i axeln med en 22-kalibrigt gevär. Men Tehching Hsieh klarar sig undan sensationslystenheten i och med att han aldrig vänder sig utåt utan hela tiden fokuserar sina verk runt sin egen upplevelse. Att han tar sig förbi det teatrala och spektakulära är tydligt i hans sista projekt. I det avtäcker han nämligen med små och subtila medel själva Konsten.

I mastodontprojekt Earth gör Tehching Hsieh upp med hela konstindustrin samtidigt som han dekonstruerar sina egna ettårsverk. Earth är ett antiverk som tar 13 år att genomföra. Vad han gör under de här åren är inte helt glasklart. Det finns bara sporadisk dokumentation i form av bilder, anteckningar och fotografier. Men den första januari 2000 är han klar. Han har då fyra ord att visa upp för omvärlden: ”I kept myself alive”.
Överleva var det han hade sysslat med under det tretton år långa projektet.

I ljuset av det verket får de fem ettårsprojekten sin betydelse. Det handlade om att leva och förstå de olika dimensioner som vi bär i vår existens. Genom att utforska isolation (The cage), tid (Time clock), offentliga rum (Outdoors) och mellanmänskliga relationer (The rope) närmade han sig livets kärnpunkter. Efter att de djupdykningarna i existensen var klara fanns det bara en sak att göra – leva. Navigera genom den absurda vardagens kaotiska labyrint.
Från att ha varit en av tidens mest extrema och radikala konstnär återvände han till de dödliga människorna och visade att konst handlar om det vi alla kämpar med varje dag på arbetet, i kön till mattaffären och när väckarklockan ringer 06.00 på morgonen – nämligen att överleva. Den som vill uppleva enkelheten genom det extrema borde klicka in på hans webbsida och tacka tekniken som gör det möjligt att uppleva hans performancekonst även efter att verken avslutats.

morgon: dagar efter

2005-03-07T18:59:00.000+01:00

i morse vaknade jag med ett minne:

hon och jag. timmen innan vi lämnar hotellet och går ut. det är kinesiskt nyår.

sen frukost och cykel till jobbet. skrev en artikel om människor som frivilligt portar sig själva från casino cosmopol på grund av spelberoende. sen hem. tänkte återigen på den där timmen innan vi gick ut i shanghai:
hon och jag. framför en spegel. det är kinesiskt nyår.

sommarhus, senare

2005-03-02T20:05:00.000+01:00

novellsamlingen heter "sommarhus, senare" och är skriven av judith hermann. den kom ut 1998 och blev tydligen en succé. men det bryr jag mig inte om. läste den i går. fick betala en skuld på 112 kronor på biblioteket för att få ut den.

röda koraller. en novell handlar om ett armband av röda koraller. en gång tillhörde det den anonyma huvudpersonens mormorsmor, som bodde i ryssland. hon vill berätta historien om mormorsmoderns armband för sin älskare. hur mormorsmodern fick armbandet av nikolaj sergejevitj. hur mormorsmodern flydde från ryssland. men älskaren vill inte höra. ligger på sängen. grå som en fisk. röker cigg. säger att han inte är intresserad av att lyssna. att han egentligen inte är intresserad av någonting. minst av allt av sig själv.

älskaren går till en terapeut. berättar det han inte berättar för sin älskarinna - hon, kvinnan med armbandet av de röda korallerna. han är grå, älskaren. sluten. ligger på sängen och röker. så hon, kvinnan med det röda armbandet, går till terapeuten. för, får hon inte berätta sin historia för älskaren, så vill hon berätta den för den person som han öppnar sig för. därför går hon till terapeuten. för att berätta:

"jag ville säga att jag bär för många historier inom mig, det gör livet svårt för mig, jag andades in och terapeuten gapade stort och spärrade upp ögonen och jag drog i silketråden till korallarmbandet och silketrådarna gick av och de sexhundrasjuttiofem ilsket röda små korallerna föll i en praktfull kaskad från min tunna magra handled."

men novellen slutar inte där. den fortsätter. och den fortsätter. och älskaren vägrar intressera sig för sig själv, vägrar intressera sig för något överhuvudtaget. så hon fortsätter att gå till terapeuten medan älskaren ligger och röker cigg på sängen:

"jag lyfte högra handen och slungade de röda korallerna mot terapeuten. terapeuten duckade. de röda korallerna rasslade ner på skrivbordet och med dem rasslade hela petersburg, stora och lilla neva, mormorsmodern, isaak baruv och nikolaj sergejevitj, mormor i videkorgen och min käraste - fisken, volga, luga, norova, svarta havet, kaspiska havet, egeiska havet, golfströmmen, atlanten."

ja. allt. precis allt rinner ut där. i det där rummet med terapeuten och den frånvarande älskaren. allt bara rinner ut och bort. försvinner. försvinner. bort...

...senare i boken träffar vi sonja. hunter och stein. vi möter dem i olika noveller, i olika scener. trots att de figurerar i olika texter har de en gemensam nämnare som kan sammanfattas i ett ord - avstånd. därför gör boken ont. på ett smärtsamt sätt gestaltar den det avstånd som finns mellan människor. det är läskigt och vackert - på samma gång.

rockjournalister

2005-02-22T10:27:00.000+01:00

alltså. jag bryr mig varken om progg eller om hellströms nya skiva. men jag bryr mig om journalistik. därför mynnar seglarpojkens senaste skivsläpp endast ut i att jag är EXTREMT glad att jag inte håller på med nöjesjournalistik. anledningen är lätt att förstå - de hånglar med artisterna de ska granska och beter sig som svin. markus larssons recension i aftonbladet visar vad allt handlar om:

"Det är sent på natten, precis innan sista beställningen. Jag och Håkan Steen står i ett Dj-bås och rotar bland höga staplar med skivor för att hitta en låt som kan runda av kvällen innan stället stänger och avskedsfesten är över. Vår vän Per (Bjurman?) ska resa bort till New York på, såvitt vi förstår, obestämd tid. Han förtjänar ett sista dundrande crescendo."

pust. ett gäng rockrecensenter vid ett dj-bås. sista beställning. vilken rysare. bråk om skivor. alla ska visa vem som är den genuinaste skribenten genom att hitta den låt som BRINNER mest. fyfan. kalla kårar i hela kroppen när synen blir tydlig för mitt inre öga. alla ska visa att de minsann är outsiders. att vägen är deras hem. att de aldrig kommer att kunna slå sig till ro. måste åka till usa och äta ökensand. kolla in fortsättningen:

"Och när alla andra låtar förbrukats och tagit slut - när till och med "Born to run" och Perssons Packs "Tusen dagar härifrån" passerat förbi – finns det bara två alternativ kvar: "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och "Ramlar".

herregud. till och med ”born to run”. perssons pack. lägg ner. kunde de inte dra igång "oalalala jag vill ha dig" med lundell för att verkligen bekänna färg. efter att ha slagit sina kloka rockskribenthuvuden ihop spelar de i alla fall hellströms gamla örhängen. och vad händer? jo:

”effekten är likadan som för snart fem år sedan. Den lilla församlingen framför dj-blåset förvandlas till propellrar, spiller öl, sjunger om arsenik och dans och flyger i luften."

jag litar definitivt inte på människor som spelar "born to run", snackar om sveriges rödaste hjärtan och spiller öl på varandra efter sista beställning. ge upp. sluta. ni är ett hot mot demokratin. människor som reser till usa och spelar perssons pack ska inte ha jobb på tidningar med många läsare. de här människorna ska inte forma de kollektiva medvetna genom att deras åsikter sprids i sveriges största tidningar.
jag litar inte på människor som refererar till "born to run". jag litar inte på rockjournalister som vägrar inse sin egen patetik. jag litar inte på pubbeglin som 2005 fortfarande tycker rockstjärnor är intressanta.

rwd shanghai

2005-02-16T11:33:00.000+01:00

till slut. shanghai. skyline av tevetorn och skyskrapor. smällare, fyrverkerier och blinkande neon. kinesiskt nyår. rojam disco. techno. laser över dansgolvet. tsingtao. vodkashot med lemonskiva. ångkokta grönsaker. ris. tofu. söta soyasåser. osande nudelstand. skalbaggar pa spett. ett omöjligt typograferat språk. taxi for tolv yuan. en enormt lysande solfjäder utanför hotellfönstret. skyskrapor med kretsande sökarljus från taken. motorvägar i blått flouroscerande ljus. min hand i hennes hand.

brown bunny

2005-01-26T11:22:00.000+01:00

written, directed and produced by vincent gallo. spontan kommentar: pallar man en till historia om de där miserabla männen som måste försvinna mot horisonten. om de där männen som måste kliva upp på den där motorcykeln, tända den där ciggen och bara dra mot solnedgången, utan att berätta varför. räckte det inte med beat-generationen?

bud clay drar mot horisonten.

storyn i korthet: bud clay tävlar på motorcykelbanan. kör en honda 250 i brunt guld. filmen beskriver hans 5 dagar långa resa genom amerika. under sin färd plockar han upp brudar. frågar om de vill följa med i hans svarta van. men så fort de givit sitt medgivande att haka dumpar han dem. anledning: han har bara en true love. daisy. henne har han förlorat och kan han inte glömma.

filmen är 70-tal. ändlösa klipp av asfaltsvägar och öken. himlar i technicolor. musik av melankoliskt akustiska gitarrer med nick drake-feeling. när jag såg den var jag beredd på patetik och vincent gallos egofixering - som lätt gör en spyfärdig. men konstigt nog tyckte jag om den. just avsaknandet av historia kändes oerhört befriande. klipp från dushkabinen. klipp från dinern. under den nästan två timmar långa filmen växlas nästan inga repliker. det är bara motljus. vita slätter, vita spröda solar i sönderbrutna pixlar mot det blå i himlen.

twisten, för det finns en twist, är lika banal och klichéartad som de alltför många tagningarna genom bilfönstret ut mot vägens ändlösa sträckning mot solnedgångarna. men även twistens platthet kändes befriande. nästan skön på ett fysiskt sätt. uträknade filmer - charlie kaufman är väl frontfiguren idag - känns så extremt konstruerade. historierna blir inte verkliga utan mer hårda matematiska ekvationer. de går ut i slutet. men känns inte levande. bara intellektuellt smarta. fan. sakernas tillstånd är mer som i brown bunny. en lång kliché, som man försöka estetisera och göra cool, utan att lyckas särskilt bra.

fokus

2005-01-23T20:06:00.000+01:00

vaknade 08.30. himlen orange. lätt och öppen, med snabba vita streck. i natt drömde jag om mig och henne i shanghai. drömmen hade en speciell färg. vit, bruten av mjuk neon. liknade den orange himmel jag vaknade under.

under dagen funderade jag kring informationsförtätningar. hur vissa kluster av information får en speciell tyngd. blir symboler. blir skapade förklaringsmodeller. konstruerade världsbeskrivningar. teorier som gör vardagen begriplig. exempel:

phi (3,618). reklam. madonnan. coca cola. allah. journalistika artiklar. konstverk. en viss tolkning av designbegreppet.

fikade sen med t. snabbt förbi electrohype (andra besöket. kollade mest böcker i shoppen). sen ångest över att behöva arbeta.

den 28:e lyfter planet.

shanghai

2005-01-22T19:47:00.000+01:00

snart.
hon och jag i ett hotellrum i shanghai.
utanför fönstret -
cloud 9. tunnelbanor. spektran av färger.
jag älskar när hon röker
i sängen bredvid mig.

finkan

2004-12-05T14:27:00.000+01:00

leila k sitter i finkan. sorgligt. vad annat kan man säga. nu vill jag inte romantisera barocka rockstjärnor. dyrka det där slentrianmässigt självdesktruktiva som många av sveriges så kallade "rockjournalister" gör. uttalanden från thåström att leila k skulle vara sveriges enda rockstjärna skiter jag fullständigt i. thåström slutade jag lyssna på i högstodiet och vad som är ÄKTA rock direkt från HJÄRTAT skiter jag lika mycket i. vad som är GENUINT får dregen, the hives och alla andra konservativa rockhjältar göra upp på någon sen efterfest på en mediehipp sunkbar i stockholm.

det här skulle handla om att leila k har hamnat i finkan. det är sorgligt. främst av en anledning. och det är att hon gjort en låt som heter "electric". den låten borde alla indiekids, electronicabögar och electrohipsters lyssna på. för här passerar vi gränser. ljudbilden är nästan plåthård i sin utformning. beatet borde göra varje eurotechnoproducent med självaktning grön av avund. det är stort. sen kan alla blabla-journalister spåna om hennes ÄKTHET, att hennes liv verkligen visar att hon har rätt KÄNSLA. men som sagt. ointressant. det här handlar om en bra låt och om en människa som inte kan göra några fler låtar eftersom hon är inlåst.

transparens

2004-12-04T11:25:00.000+01:00

vad styr medieverkligheten. vilka beslut ligger bakom en publicering av en viss artikel. i fredagens resume beskriver tobias rydergren hur det går till när tv3 försöker casha ut så mycket som möjligt av joachim poseners bok, som tv-bolaget precis tryckt. hur några av de största tidningarna reagerade. hur de resonerar när de gäller oberoende. hur de ställer sig till att köpa intervjuer.

tv3 har länge betalat för intervjuer. nu tänker jag främst på den misstänkte och sen friade palmemördaren petterson och den misstänkte och av kvällspressen dömde anna lindh-mördaren, 3?-åringen. ni kommer väl ihåg honom, svennesnubben som enligt löpen både var nazist och nära vän med vickan och hennes bratspolare på kharma. något säger mig att tv3 blev ganska förvånade av att så många av tidningarna tackade nej till att betala för en intervju med den misstänkte trustor-plundraren.

det sköna är hur mtg bemöter dagens medias frågor om det är etiskt försvarbart att agera betalintervjuförmedling. bert willborg, informationschef för mtg sverige, säger till tidningen:

"En ung medarbetare har i uppståndelsen gjort ett misstag och börjat göra affärer som vi inte ska göra, vill göra eller tänker göra."

erbjudandet till dagens industri om att sälja en intervju med joachim posener var inte sanktionerat av tv3 och mtg. det utformades av en ung och adrenalinstinn medarbetare på eget initiativ. yeah. fint och vackert. mtg verkar verkligen ha koll på sina prylar.